www.vaala.se

I Ludvika med missarna

Nu var det verkligen ett tag sen jag skrev här! Jag är väl ingen jätteflitig användare av Internet övh, ibland kan det dröja flera veckor innan jag alls slår på datorn (tur man kan kolla mejl i telefonen, annars skulle jag missa en del tror jag), men nu ska det väl ändå bli nån bild här inne i alla fall!

Musse (som av min Ludvika-pappa, har en Stockholm-pappa också, har fått namnet Musse Månsson) fick följa med och träffa familjen min för några veckor sedan. Han jämrade sig lite i bilen, men Kitty var helt lugn och de satt i samma bur så efter en inte alltför lång stund slog han sig till ro så bilfärden gick bra.

Hemma hos mamma blev han dock utmobbad av både Kitty och syrrans katt Äställä (som bodde hos mamma då) så han smet till och med ut! Jag gick runt med matskål i hand och ropade men ställde till slut ut transportburen med en filt i ifall han skulle bli borta hela natten. Blev tok-gos när han dök upp nån timme senare och verkade hur nöjd som helst!

2. Och herren.jpg

Efter det fick han bo i syrrans lägenhet, som var tom på andra katter och resten av helgen förflöt utan problem. Vi fick skjuts till Dalarna, men hemresan fick vi ordna på annat sätt, nämligen med tåg. Lilla Kitty fick på prov stanna kvar hos mamma. Hon har kissat så otroligt mycket på golvet på sistone och jag såg hur hon levde upp av att få tillgång till att komma ut på egen hand så även om det tog i rätt rejält bestämde jag mig för att lämna henne där och se om hon blev att må bättre. Enligt mamma är hon väldigt nöjd och blir väldigt bortskämd med god mat och till och med sover tillsammans med Äställä så jag vet att hon har det bra. Fast jag saknar henne enormt. I sommar ska jag till Ludvika igen, får se vad mor min säger då, om hon får vara kvar där, bli pensionerad. Men jag står i så fall som fortsatt ägare och betalar veterinärräkningar och hennes försäkring!

Hur som helst, åka tåg med Musse och son gick utmärkt. Sonen spelade spel och åt godis och katten sade inte ett pip. Ett byte och i väntan på nästa tåg började Musse jama igen, men så fort vi satt oss på nästa tåg blev han tyst. Vet inte om han var nöjd eller bara så förfasad att han tappade rösten… Att bära hem honom från slutstationen var väl inte helt roligt, han måste väga 5 kg och så väska på det. Jag är tack och lov ingen storpackare, så en ryggsäck var allt vi hade med oss men på hemvägen blev det en påse också att bära på. Musse gillade inte den promenaden, skumpade väl kan jag tänka.

Hemma igen sov han ett par dagar, sen blev det fart och han verkar stortrivas med att vara ensam katt! Dock inte helt med på att vänjas vid sele. Hittade en så fin grön sele åt honom, men då jag inte känner till hans sele-bakgrund så mycket vänjer jag honom sakta men säkert. Han går omkring med den löst sittande korta stunder åt gången tills vidare. Har inte varit så flott väder ändå på sistone, så…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

18 − sju =