www.vaala.se

Att vänja sig

Undrar hur lång tid det tar… Med tanke på att jag ännu efter sex år kan tänka, när jag ser maskrosblad, att jag ska plocka in några till marsvinen som inte finns.

Så när jag hör hissen om kvällarna tänker jag att nu kommer min man hem, och känner det gamla vanliga pirret i magen, fastän jag vet att det inte är han. Eller att jag drömmer om den helt vanliga vardagen om nätterna, bara en sån liten sak som att han står där i hallen och ger fiskarna deras morgonmat.

Igår var jag gråtfärdig hela dagen och ångesten låg på lur. Men om det var tankarna på mormor eller den nyligen utflugna maken, det vet jag inte.

En fördel med allt det här (i och med att mannen tog med sig TV:n och jag behöver sysselsätta hjärnan med något kreativt) är att jag i alla fall har börjat kolla igenom alla mina gamla bokmanus, för att se vilka som ska fortsätta sova vidare och vilka jag ska utveckla till äventyr att skickas iväg på förlagsjakt. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett + 19 =