www.vaala.se

Diamond painting

Jag lägger till ytterligare en kategori här på bloggen, diamond painting, som ni hittar under kreativitet.

Nyfunnet intresse, som jag har en kollega på jobbet att tacka för 🙂 Hade hört talas om det innan genom sidan Ataljé Margaretha där jag köper mina broderier, men jag tänkte aldrig närmare på det förrän för ett par-tre veckor sedan då en kollega pratade om det och jag blev extra nyfiken. Innan jag visste ordet av satt jag sedan i flera dagar och googlade på diamond painting, både verktyg, tavlor och information, samt glodde på Youtube för att ta reda på mer praktiskt hur det gick till. Sedan slösade jag lite pengar på att köpa ett hyfsat enkelt motiv för att se om jag verkligen tyckte om det – och jag blev helt fast!

Det fungerar ungefär som broderi, med ett mönster och symboler som representerar olika färger, men istället för nål och tråd har man alltså små plaststenar i olika färger och en slags ”penna” att fästa dem med på ett klistrigt underlag. Resultatet blir ett fantastiskt motiv i gnistrande färger!

Jag valde ett motiv med Den lilla sjöjungfrun, tyckte färgerna var så vackra med solen och Ariels drömmande siluett.

Ateljé Margaretha säljer en del diamond painting, men mitt första köpte jag på Fyndiq, då jag ville ha något relativt billigt när jag ännu inte visste om jag skulle gilla den här sysselsättningen eller inte.

Länkar här nedan de Youtube-klipp jag tittade på för inspiration samt ett par hemsidor som säljer både motiv/mönster och diverse tillbehör.

Månadens bok – augusti 2020

Folk med ångest av Fredrik Backman.

Härlig bok, som vanligt med Fredrik Backman. Han har ett sätt att skriva som tar upp stora livsfrågor men på ett humoristiskt sätt. Ibland läser jag hans böcker för att skratta, ibland för att tänka till över livet i stort – oftast för både och!

Den kunde vara lite hoppig emellanåt, men jag tyckte ändå att han vävde ihop alltsammans så bra och kom med små sammanfattningar just när jag började tappa tråden, så det störde mig inte nämnvärt. Rekommenderas varmt!

Vi ser oss omkring ibland, på vår arbetsplats eller på föräldramötet eller ute på gatan, och inser skräckslaget att alla andra verkar veta exakt vad de håller på med. Det är bara vi som måste låtsas. Alla andra har råd med och koll på och ork för precis allt.

Kapitel 18, sid 52

Titel: Folk med ångest
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Månpocket
ISBN: 9789179130268

Månadens bok – juli 2020

Meditations av Marcus Aurelius. Den här lilla boken fick jag av min bror för flera år sedan och jag har läst den sporadiskt.

Texten är alltså skriven av Marcus Aurelius, som var en romersk kejsare från år 161 till sin död år 180. Boken var hans egna självbetraktelser, som han skrev enbart för sig själv, ungefär som en dagbok 🙂 Att läsa den här boken är ett sätt att förstå hur filosofin stoicism fungerade under antiken, men mest tycker jag den visar hur en man, i det här fallet en ledare, försökte lära sig att förstå sig själv och sin roll i universum. Det är en intressant inblick i det förflutna, och jag blev lite förvånad över hur lite vi människor egentligen, i grunden, har förändrats. Många av de tankar och problem Marcus upplevde (om än i större skala då han ju också råkade vara en kejsare) kämpar vi med än idag.

Boken är översatt av Martin Hammond och innehåller även hans egna anteckningar i slutet, med förklaringar och referenser.

Remember how long you have been putting this off, how many times you have been given a period of grace by the gods and not used it. It is high time now for you to understand the universe of which you are a part, and the governor of that universe of whom you constitute an emaniation: and that there is a limit circumscribed to your time – if you do not use it to clear away your clouds, it will be gone, and you will be gone, and the opportunity will not return.

Book Two, part 4, p. 14-15

Titel: Meditations
Författare: Marcus Aurelius
Förlag: Penguin Classics
ISBN: 9780141395869

Mobilask

Knåpade ihop en liten låda att lägga mobilerna, särskilt när de laddas. Jag tycker ju att mobiler inte ska vara i köket (om man inte vill ta kort på sina eventuella gäster, familj eller en gullig katt) och en fast punkt för dem att vara på, särskilt om man är som jag och tappar bort grejerna när de läggs på ett annat ställe än där de brukar ligga, så är det extra viktigt. Dessutom är det roligt att pyssla ihop 🙂

Jag tog vara på en gammal hjärtformad Geisha-ask och lite papper som jag tror kommer från butiken Flying Tiger. Lite tejp, lim och en sax och voila! En mobillåda!

Live-action Disney: 10-i-topp

Tänkte försöka mig på att ranka de live action-versioner av Disneys tecknade klassiker. Här nedan listar jag dem som jag själv har sett i den ordning de släppts. Har jag missat någon kommentera gärna 🙂

  • 101 dalmatiner, 1996
  • Alice i Underlandet, 2010
  • Maleficent, 2014
  • Berättelsen om Askungen, 2015
  • Djungelboken, 2016
  • Skönheten och Odjuret, 2017
  • Christoffer Robin och Nalle Puh, 2018
  • Dumbo, 2019
  • Aladdin, 2019
  • Lejonkungen, 2019

Det här är alltså mina personliga åsikter, jag förväntar mig inte alla ska tycka som jag (vore tråkigt om alla var lika och tyckte likadant), så rankingen baseras på mina egna tankar och känslor. Jag börjar med den jag tycker sämst om och avslutar med den jag tycker bäst om 😊

Varning för spoilers!

10. Dumbo är väl ingen överraskning att den hamnade sist för er som läst mina tidigare inlägg över Disney-eras. Jag tyckte inte om den tecknade som barn, och även om den här versionen var bättre hamnar den ändå sist på listan. Ett stort plus är att Dumbo och hans mamma blir fria på slutet!

9. Berättelsen om Askungen är fin att se på. Älskar klänningen! Tycker om att man får se mer av prinsen och något som verkligen berörde mig var när han låg hopkrupen som ett barn hos sin döende far. Annars föll den platt. Askungen fick ju mindre personlighet än i den tecknade och för mig funkade det inte att den elaka styvmodern introducerades först när Askungen var nästan vuxen. I den tecknade verkade hennes roll som tjänare smygas in på ett mer naturligt sätt. Kungen var roligare i den tecknade och jag tyckte det kändes lite onödigt att ”döda” honom.

8. Skönheten och Odjuret tyckte jag var bra när jag såg den första gången. Jag såg den på bio och var faktiskt riktigt förtjust, skrev om den upplevelsen här (min åsikt har förändrats något sedan dess!). Odjuret var inte alls lika läskig och nej, jag tyckte inte om den gula klänningen… Filmen är fin att se på, tycker skådisarna är helt ok, älskar Gastons sidekick! Förstår dock inte varför det måste förklaras så tydligt att tiden stod still. Redan som barn fattade jag väl att tiden stod stilla i och runtom slottet (det räknade jag ut när jag såg Odjuret riva sönder bilden på sig själv och han sedan såg exakt likadan ut som på den bilden när han förvandlades tillbaka till människa). Den tecknade är en av mina absoluta favoriter bland Disney-klassikerna och något jag hade sett fram emot var scenen med böckerna (jag ville ha något lika eller helst än mer storslaget och blev faktiskt lite besviken här) och Odjurets rytande av djupaste sorg när Belle lämnade honom för att rädda sin pappa (istället brast han ut i sång). Jag ville tycka om den här filmen, och ett tag gjorde jag det också, men den blev liksom tråkigare för varje gång jag såg den så jag tittar hellre på den tecknade versionen.

7. Maleficent hamnar lite i botten på grund av att de sabbade hennes ondska och mina favoritkaraktärer från den tecknade filmen – nämligen de tre feerna! Jag tyckte Angelina Jolie var perfekt för rollen och filmen var mörk och mystisk vilket jag tyckte om liksom skådisen som spelade Aurora. Men när de nu ändrade de tre (två) önskningarna kunde de inte hittat på något bättre än att för alltid vara sorglös? Vis, modig kanske? Något passande för en framtida monark? Jag tyckte inte heller om att hennes mamma blev än mer menlös i den här versionen (dog i bakgrunden och hade typ en replik) och att pappan blev helt galen (och överhuvudtaget lyckades bli kung, det var inte något som hände bara så där förr då folk föddes in i förutbestämda roller beroende på vilken klass de tillhörde). Dessutom var den tecknade Maleficent den perfekta versionen av ondska och här fick hon, precis som alla andra efter Darth Vader (som är min absoluta favorit-ondis för eviga tider!), en bakgrundshistoria som måste göra henne god. Och varför döper någon sitt goda, sorglösa fébarn till Maleficent (= ondskefull)?!

6. Djungelboken har jag inte sett så många gånger men jag tyckte den var helt okej. Mowgli fick en mer utvecklad personlighet och de datoranimerade djuren såg fina ut. Det enda jag inte tyckte om var att Kaa inte sjöng sin hypnossång (gillade däremot att han blev omgjord till en hon) och att kung Louie var så onaturligt gigantisk (och att han sjöng). Det jag tyckte mest om var att Mowgli stannade i djungeln. Det allra mest sorgliga och obegripliga för mig i den tecknade versionen var just att han gick tillbaka till människor han aldrig träffat eller visste något om eller ens kunde prata med.

5. Alice i Underlandet. Jag tycker så mycket om Tim Burtons filmer! Och både den här och uppföljaren är filmer jag kan se om utan problem. Älskar de galna karaktärerna och Alices underbara hjärna och att dikten om monstret (från boken) äntligen får någon typ av mening när det nu faktiskt existerar och måste bekämpas. Så att filmen hamnar på femte plats är helt enkelt för att jag rankar några av de andra filmerna högre, inte för att jag inte tycker om den.

4. 101 dalmatiner kom redan när jag var barn och för att ha några år på nacken tycker jag ändå de datoranimerade hundarna håller än idag. Det är en kul familjefilm och Glenn Close som Cruella de Ville är ju helt enkelt underbar (det är mycket hon som är anledningen till att jag gillar den här filmen så mycket)! Jag tyckte om att de flyttade fram tidsperioden några år så att Roger designade spel istället för att spela piano, det funkade för tiden och jag tycker det funkar idag.

3. Christoffer Robin och Nalle Puh är en av de finaste filmer jag sett på länge vad gäller alla dessa Disney-filmer. Det var både nostalgi på hög nivå och skojigt så man fick skratta. Alla växer vi upp och lämnar mycket från barndomen bakom oss, samtidigt som vi måste komma ihåg att vårda vårt inre barn, om inte annat för våra egna barns skull.

2. Lejonkungen var den första film min son verkligen älskade att se på bio! Innan dess var han inte överdrivet förtjust i att gå på bio då han inte gillar att sitta still så länge i en miljö där han inte känner sig helt bekväm. Men Lejonkungen pratade han nonstop om i flera dagar efteråt! Och jag kan förstå varför. Jag tyckte den här filmen var så otroligt välgjord och personligen gillar jag när de följer den tecknade ramen nästan helt och hållet. Djuren såg riktigt verkliga ut och några skojiga tillägg som man kunde skratta åt. Det enda jag egentligen inte tyckte om (och som gör att den hamnar på andra plats) är Scars förkortade sång och valet av Beyoncé som verkligen inte är i min smak vad gäller musik. Musik av den typen får mig lätt att sitta och cringea, om jag får välja ett tonårsuttryck.

1. Aladdin toppar min lista! Jag älskade nästan allting – alla färger, musiken, de tillägg som avvek från den tecknade versionen kändes helt rätt. Valet av skådisar. Will Smith som Genie var helt underbar och Jasmine och Aladdin kändes också helt rätt. Det tog ett tag för mig att vänja mig vid den nya Jafar, men när jag slutade jämföra med den tecknade insåg jag att han var helt okej. Dock ville jag verkligen se honom förvandlas till en jätteorm (hoppas på en uppföljare mest av det skälet!), men annars är det här verkligen min favorit hittills gällande Disneys live-actionfilmer. Jag har skrivit en gång tidigare om den här filmen, ni hittar det inlägget här.

1 2 3 35