SilverMagpies blogg

Rätt ordning?

Jag har nyligen målat om i lägenheten och gjort mig av med gamla saker och möbler samt köpt in lite nytt. När jag nu stod och beundrade min nya bokhylla (för varför inte?) blev jag att tänka på när jag var yngre och läste. Som barn och tonåring var jag en läsande person, jag hade ingen mobil och tyckte inte om Internet. Spelade några spel offline och använde datorn till att skriva med, annars var jag definitivt inte teknikintresserad och sociala medier lockade absolut inte. Jag är så osocial på fritiden att jag inte ens vill umgås med personer på nätet. Än idag spelar jag offline och jag klarar inte av forum eller Facebook eller något sådant. Jag har Instagram och min blogg, det räcker.

Hur som helst, böcker. Jag var mycket noggrann förr när jag läste. Vartenda ord skulle läsas, inklusive informationen om förlag och originaltitel, baksidestexten allra först, självklart förord, eftertext och alla tack till som författaren eventuellt ville dela med sig av. Fullt så noga är jag inte längre, förordet är viktigt och tack till läser jag än, men jag skummar mest förbi alla namn.

I rätt ordning skulle det läsas också. Man börjar med första kapitlet och slutar med det sista. Självklart. I skolan inte fullt så enkelt, i läroböcker kunde lärarna tycka att vi skulle läsa kapitel två, sedan kapitel tio, tillbaka till kapitel tre och så vidare. Det drev mig till vansinne! Om författaren nu har skrivit boken i den här ordningen, varför läsa den i en helt annan ordning?! På universitetet markerade jag alla sidnummer vi skulle läsa, på så sätt kunde jag kontrollera när vi ansågs vara klara med boken om några sidor hoppats över, så kunde jag läsa dem i efterhand. Som vuxen började jag förstå ett varför med denna oordning. All information var inte nödvändig för uppgiften vi hade. Lärarna valde ut det de trodde vi skulle ha användning för under den nuvarande uppgiften. Blev inte lättare för det. Jag läser inte ens tidningar för att jag tycker att de är för röriga. Mamma gör än idag markeringar i spalter hon tycker jag borde läsa, för ger hon mig hela tidningen med något vagt om att det finns något om mat/näringsämnen/recept eller vad hon nu tycker jag borde se, så läser jag den inte.

Mamma kan fortfarande skratta till när vi minns tiden då jag skulle highlighta sådant jag tyckte var viktigt i läroböckerna. ”Du ska markera vissa ord, inte hela sidan!” Allt var ju viktigt, tyckte jag. Det var svårt att sortera ut. Jag kunde skriva uppsatser utan större problem, men när jag kom till delen med inledning och sammanfattning (båda tog jag sist) kunde jag bli helt knäpp. Jag minns att jag kunde börja gråta till och med, sammanfattningar är jag inte bra på. Det är största anledningen till att jag sällan skickar in mina egna manus, då det är också är tänkt att jag ska skriva en sammanfattning om handlingen i följebrevet. Om jag nu skulle få en bok utgiven någon gång, hoppas jag förlaget ansvarar för baksidestexten!

Ja, dessa tankar ploppade upp i skallen denna söndagsmorgon. Jag behövde få det ur mig, för jag märkte att jag stod och stirrade in i skafferiet utan att något faktiskt hände med den tänkta frukosten. 🤪

En mås fastnade på min balkong

En mås landade lite galet på min balkong idag. Hen kom inte upp igen hur mycket hen än försökte, och blev mer stressad när kompisarna flög iväg. Så efter en stund, när jag insåg att hen inte skulle kunna lyfta på egen hand, gick jag ut med en handduk och lyfte upp fågeln (inte helt lätt, men gick smärtfritt till och rätt snabbt faktiskt) – då flög hen iväg så fint upp mot himlen 🙂

Månadens bok – mars 2021

Ella Enchanted av Gail Carson Levine.

Jag såg en film baserad på den här boken för några år sedan. Egentligen tyckte jag filmen var lite larvig, jag gillar inte riktigt filmer där de blandar dåtida miljöer/kläder med modern stil, som stort dansnummer på en bal… och vart kom den pratande boken ifrån? Men något med den fångade ändå min nyfikenhet, kanske bara skådisen Anne Hathaway som jag tycker är bra. Hur som helst fick jag senare reda på att det fanns en bok och ville läsa den. Sökte på Storytel och hittade då andra böcker av Gail Carson Levine, utom just denna. Lite surt. Så det dröjde ännu ett tag, då jag istället läste de två böcker jag hittade på Storytel (The two princesses of Bamarre och The lost kingdom of Bamarre) och kom fram till att jag gillade dem. Det är en lite speciell stil på skrivandet, sagor som får en annan twist (den andra av de båda ovannämnda är inspirerad av Rapunzel exempelvis), inte alltid jag personligen gillat slutet på dem men jag har haft historierna i huvudet flera dagar efter de blev utlästa, då de fick mig att tänka till. De tog upp ämnen som fick mig att fundera. Våra roller i samhället, att våga möta det vi är rädda för, sådana saker.

I alla fall, jag köpte slutligen boken, nyfikenheten blev för stark. Och föga förvånande gillade jag även denna berättelse, som är vagt baserad på sagan om Askungen. När Ella föds får hon en gåva av en fe, en gåva som snarare blir en förbannelse, då fens gåva är lydnad. Ella är dock en viljestark och envis flicka, som vägrar finna sig i detta. Hon står emot att lyda order så gott hon kan och beslutar sig efter moderns död för att leta rätt på den här fen i ett försök att få henne att ta tillbaka den så kallade gåvan.

Det jag särskilt tyckte om med den här versionen av Askungen var det faktum att hon träffar prinsen i ett tidigt skede och deras relation utvecklas under en längre tid och börjar som vänskap. Inte kärlek direkt de träffas på balen, snarare ser Ella balen som en chans att träffa prinsen en sista gång innan hon ger sig av för alltid, då hon ser sin förbannelse som ett hinder för deras förhållande av flera olika anledningar. Jag skulle vilja gå in lite djupare på det, men vill heller inte avslöja något för den som vill läsa boken och ta reda på dessa anledningar själv, så jag avslutar här 🙂 Men jag vill bara påpeka att jag många gånger reagerat på namnet Ella i olika versioner av Askungen, förr döptes man inte till Ella, det var ett smeknamn för Elinor. Här visar det sig att Gail har tänkt i liknande banor, för Ella i boken heter egentligen Eleanor, ett namn som endast den okänsliga fadern tilltalar henne med. Han är ett kapitel för sig…

Titel: Ella Enchanted
Författare: Gail Carson Levine
Förlag: HarperCollins
ISBN9780064407052

1 2 3 39