SilverMagpies blogg

Tankar under stjärnorna

Sitter på balkongen under en filt och tittar på stjärnorna. Sällskap av Kitty. Blåser lite, men känns inte så kallt ändå. Lyssnar på vindspelet…

Jag har aldrig bott högst upp förut, som jag gör nu. Jag är egentligen väldigt höjdrädd, men sedan balkongen blev innätad har jag känt mig trygg här ute. Har inget tak över huvudet, så jag kan titta rakt upp i himlen. 🙂 Minns hur jag satt som barn ute i trädgården, och undrade vilken av alla stjärnorna där uppe, som jag kom ifrån, haha!

Man får ta tillvara på de här på små stunderna av ro. Inte ofta jag upplever dem, är oftast för nedstämd, deprimerad eller fylld av ångest för att kunna se något positivt med livet. Så jag njuter extra mycket nu.

Är så glad för att Kitty mår bra också. Hon har varit så orolig och knappt lekt den här våren och sommaren, hon börjar bli äldre och vill helst ha lugn och ro. Men sedan jag nätade in balkongen och köpte en aktiveringsboll (en sån där som man stoppar mat och godis i) har hon till och med börjat leka för fullt med sina råttor igen! Det är helt underbart, att det har blivit sån fart på henne äntligen!

Kanske skilsmässan ändå var något bra, för oss allihop…

Mycket på gång

Nej, jag bloggar inte så mycket nu och läser inte heller andras bloggar eller forum, eller nåt annat ”socialt”. Dels för att jag nu har det billigaste i internetväg, så jag kan inte surfa hur mycket som helst (vilket kanske bara är bra), för då försvinner internet för mig, och det vore inte bra för jag måste ju kunna betala räkningar. 😉 Men jag dyker upp lite då och då!

Annars då? Jo, jag har börjat med arbetsträning, förbereder flytt, varit på begravning (och det vill jag skriva mer om, men det blir inte ikväll) och jag har varit på första mötet vad gäller min kommande utredning! Fått hem blanketter att fylla i, inte det lättaste när jag ärligt talat inte kommer ihåg så mycket av hur jag tänkte och kände när jag var barn… Men i juli sätter det hela igång på allvar, så snart har jag nog svaret på om jag har Aspergers eller inte.

Och ja, helgjobbet har jag också. Och son och katt. Katten skrämde livet ur mig idag, då hon nästan föll från balkongen (tre våningar upp!); halkade med bakbenen på räcket och hängde och dinglade en hårsmån från döden några kvalfyllda sekunder, men så lyckades hon rädda sig och blev sedan hårt kramad av en matte med alldeles skakiga ben! Hugaligen! 😨

Nu är jag helt själv med katten en vecka, för sonen är i stugan med farmor och farfar. Förutom jobb imorgon och arbetsträning på tisdag och onsdag, har jag ingenting planerat. Ingen psykolog eller nånting, en sån skillnad från den här veckan, då jag har haft möten varje dag.

Annars skriver jag mest på mina böcker. Sedan separationen har jag lyckats korrekturläsa 1 ½ av mina manus!

Nåja, ett litet livstecken var det här bara!

Ha det gott i sommarvärmen!