SilverMagpies blogg

Bildbomb!

Nu har jag återigen inte bloggat på ett tag!

Det får bli lite bilder i detta inlägg, bilder talar bättre än ord 🙂. Men ska väl också tala om att Kitty nyligen kommit hem igen efter att ha bott hos min mamma några veckor för att vila upp sig – hon behöver paus från barnet och katten ibland!

Året som gått

Sist jag bloggade var i somras. Jag har varit väldigt off grid och bara använt nätet till att kolla mejl och skriva räkningar i princip. Men nu känner jag att det är dags att blåsa liv i bloggen igen, så jag har ägnat lite tid åt att uppdatera den (ej klart ännu) och nu kommer äntligen ett riktigt inlägg också!

Musse har bott här i snart ett år. Det går lite fram och tillbaka, relationen mellan honom och Kitty. I somras fick hon bo hos mamma ett tag, så att jag på egen hand kunde lära känna den stora grå katten bättre. Han är väldigt snäll och go, lite skygg och reserverad mot främlingar, men älskar att gosa när han väl förstått att mina gäster är ofarliga. Jag älskar hans långa ben och svans (mamma brukar säga att svansen ser ut som en orm som svajar med huvudet). Han låter mer än Kitty (som bara brukar jama när hon behöver hjälp, eller vill ha gröna ärtor), jamar ganska så ynkligt och kommunicerar främst med kurrande läten. Han älskar att stångas med huvudet och då kan både jag och sonen få några blöta pussar!

Han är otroligt vacker! Jag brukar sitta och titta på hans päls ibland, som först bara ser grå ut, men när man ser närmare efter ser man att varje lite hårstrå har lager av olika mörka och ljusa nyanser grått, så han ser väldigt blank ut 🙂.

Nu i dagarna försöker han sig på att slicka Kitty på huvudet, men det faller henne inte i smaken. Vet inte om hon kanske tycker att han tar över hennes doft? Han får sig några smällar, men så vitt jag sett håller hon klorna indragna och det har inte blivit några skador på någon av dem. Det är inte helt idealiskt. Både jag och mamma funderar på att låta Kitty bo hos henne igen, men då vill hon att jag försöker hitta ett nytt hem åt Musse. Det tar emot. Jag älskar dem båda och han ser verkligen ut att trivas här! Nu på sistone tycker jag dessutom att det har blivit lugnare mellan dem. Jag behöver bara se till att de tre lådorna är rena och fyllda med sand. Äta mat gör de bredvid varandra utan problem (konstigt nog), bara Kitty få ha matskålen till vänster. De sover i min säng båda två. Musse mellan eller bredvid mina ben och Kitty uppe vid huvudet. Det är himla mysigt!

Annars är favoritstället just nu ovanpå elementet. De turas om att ligga där. Musse har annars en bra plats i sin hängmatta eller uppe på bokhyllan. Kitty sover som vanligt oftast hos mig i soffan (och även när jag går på toa!) eller på min skrivbordsstol om elementet är upptaget.

I Ludvika med missarna

Nu var det verkligen ett tag sen jag skrev här! Jag är väl ingen jätteflitig användare av Internet övh, ibland kan det dröja flera veckor innan jag alls slår på datorn (tur man kan kolla mejl i telefonen, annars skulle jag missa en del tror jag), men nu ska det väl ändå bli nån bild här inne i alla fall!

Musse (som av min Ludvika-pappa, har en Stockholm-pappa också, har fått namnet Musse Månsson) fick följa med och träffa familjen min för några veckor sedan. Han jämrade sig lite i bilen, men Kitty var helt lugn och de satt i samma bur så efter en inte alltför lång stund slog han sig till ro så bilfärden gick bra.

Hemma hos mamma blev han dock utmobbad av både Kitty och syrrans katt Äställä (som bodde hos mamma då) så han smet till och med ut! Jag gick runt med matskål i hand och ropade men ställde till slut ut transportburen med en filt i ifall han skulle bli borta hela natten. Blev tok-gos när han dök upp nån timme senare och verkade hur nöjd som helst!

2. Och herren.jpg

Efter det fick han bo i syrrans lägenhet, som var tom på andra katter och resten av helgen förflöt utan problem. Vi fick skjuts till Dalarna, men hemresan fick vi ordna på annat sätt, nämligen med tåg. Lilla Kitty fick på prov stanna kvar hos mamma. Hon har kissat så otroligt mycket på golvet på sistone och jag såg hur hon levde upp av att få tillgång till att komma ut på egen hand så även om det tog i rätt rejält bestämde jag mig för att lämna henne där och se om hon blev att må bättre. Enligt mamma är hon väldigt nöjd och blir väldigt bortskämd med god mat och till och med sover tillsammans med Äställä så jag vet att hon har det bra. Fast jag saknar henne enormt. I sommar ska jag till Ludvika igen, får se vad mor min säger då, om hon får vara kvar där, bli pensionerad. Men jag står i så fall som fortsatt ägare och betalar veterinärräkningar och hennes försäkring!

Hur som helst, åka tåg med Musse och son gick utmärkt. Sonen spelade spel och åt godis och katten sade inte ett pip. Ett byte och i väntan på nästa tåg började Musse jama igen, men så fort vi satt oss på nästa tåg blev han tyst. Vet inte om han var nöjd eller bara så förfasad att han tappade rösten… Att bära hem honom från slutstationen var väl inte helt roligt, han måste väga 5 kg och så väska på det. Jag är tack och lov ingen storpackare, så en ryggsäck var allt vi hade med oss men på hemvägen blev det en påse också att bära på. Musse gillade inte den promenaden, skumpade väl kan jag tänka.

Hemma igen sov han ett par dagar, sen blev det fart och han verkar stortrivas med att vara ensam katt! Dock inte helt med på att vänjas vid sele. Hittade en så fin grön sele åt honom, men då jag inte känner till hans sele-bakgrund så mycket vänjer jag honom sakta men säkert. Han går omkring med den löst sittande korta stunder åt gången tills vidare. Har inte varit så flott väder ändå på sistone, så…

Bilder på katterna

Ja, nu har jag sorterat foton så nu blir det lite bilder på katterna 🙂.