www.vaala.se

Diamond painting

Jag lägger till ytterligare en kategori här på bloggen, diamond painting, som ni hittar under kreativitet.

Nyfunnet intresse, som jag har en kollega på jobbet att tacka för 🙂 Hade hört talas om det innan genom sidan Ataljé Margaretha där jag köper mina broderier, men jag tänkte aldrig närmare på det förrän för ett par-tre veckor sedan då en kollega pratade om det och jag blev extra nyfiken. Innan jag visste ordet av satt jag sedan i flera dagar och googlade på diamond painting, både verktyg, tavlor och information, samt glodde på Youtube för att ta reda på mer praktiskt hur det gick till. Sedan slösade jag lite pengar på att köpa ett hyfsat enkelt motiv för att se om jag verkligen tyckte om det – och jag blev helt fast!

Det fungerar ungefär som broderi, med ett mönster och symboler som representerar olika färger, men istället för nål och tråd har man alltså små plaststenar i olika färger och en slags ”penna” att fästa dem med på ett klistrigt underlag. Resultatet blir ett fantastiskt motiv i gnistrande färger!

Jag valde ett motiv med Den lilla sjöjungfrun, tyckte färgerna var så vackra med solen och Ariels drömmande siluett.

Ateljé Margaretha säljer en del diamond painting, men mitt första köpte jag på Fyndiq, då jag ville ha något relativt billigt när jag ännu inte visste om jag skulle gilla den här sysselsättningen eller inte.

Länkar här nedan de Youtube-klipp jag tittade på för inspiration samt ett par hemsidor som säljer både motiv/mönster och diverse tillbehör.

Månadens bok – augusti 2020

Folk med ångest av Fredrik Backman.

Härlig bok, som vanligt med Fredrik Backman. Han har ett sätt att skriva som tar upp stora livsfrågor men på ett humoristiskt sätt. Ibland läser jag hans böcker för att skratta, ibland för att tänka till över livet i stort – oftast för både och!

Den kunde vara lite hoppig emellanåt, men jag tyckte ändå att han vävde ihop alltsammans så bra och kom med små sammanfattningar just när jag började tappa tråden, så det störde mig inte nämnvärt. Rekommenderas varmt!

Vi ser oss omkring ibland, på vår arbetsplats eller på föräldramötet eller ute på gatan, och inser skräckslaget att alla andra verkar veta exakt vad de håller på med. Det är bara vi som måste låtsas. Alla andra har råd med och koll på och ork för precis allt.

Kapitel 18, sid 52

Titel: Folk med ångest
Författare: Fredrik Backman
Förlag: Månpocket
ISBN: 9789179130268

Månadens bok – juli 2020

Meditations av Marcus Aurelius. Den här lilla boken fick jag av min bror för flera år sedan och jag har läst den sporadiskt.

Texten är alltså skriven av Marcus Aurelius, som var en romersk kejsare från år 161 till sin död år 180. Boken var hans egna självbetraktelser, som han skrev enbart för sig själv, ungefär som en dagbok 🙂 Att läsa den här boken är ett sätt att förstå hur filosofin stoicism fungerade under antiken, men mest tycker jag den visar hur en man, i det här fallet en ledare, försökte lära sig att förstå sig själv och sin roll i universum. Det är en intressant inblick i det förflutna, och jag blev lite förvånad över hur lite vi människor egentligen, i grunden, har förändrats. Många av de tankar och problem Marcus upplevde (om än i större skala då han ju också råkade vara en kejsare) kämpar vi med än idag.

Boken är översatt av Martin Hammond och innehåller även hans egna anteckningar i slutet, med förklaringar och referenser.

Remember how long you have been putting this off, how many times you have been given a period of grace by the gods and not used it. It is high time now for you to understand the universe of which you are a part, and the governor of that universe of whom you constitute an emaniation: and that there is a limit circumscribed to your time – if you do not use it to clear away your clouds, it will be gone, and you will be gone, and the opportunity will not return.

Book Two, part 4, p. 14-15

Titel: Meditations
Författare: Marcus Aurelius
Förlag: Penguin Classics
ISBN: 9780141395869

Mobilask

Knåpade ihop en liten låda att lägga mobilerna, särskilt när de laddas. Jag tycker ju att mobiler inte ska vara i köket (om man inte vill ta kort på sina eventuella gäster, familj eller en gullig katt) och en fast punkt för dem att vara på, särskilt om man är som jag och tappar bort grejerna när de läggs på ett annat ställe än där de brukar ligga, så är det extra viktigt. Dessutom är det roligt att pyssla ihop 🙂

Jag tog vara på en gammal hjärtformad Geisha-ask och lite papper som jag tror kommer från butiken Flying Tiger. Lite tejp, lim och en sax och voila! En mobillåda!

Live-action Disney: 10-i-topp

Tänkte försöka mig på att ranka de live action-versioner av Disneys tecknade klassiker. Här nedan listar jag dem som jag själv har sett i den ordning de släppts. Har jag missat någon kommentera gärna 🙂

  • 101 dalmatiner, 1996
  • Alice i Underlandet, 2010
  • Maleficent, 2014
  • Berättelsen om Askungen, 2015
  • Djungelboken, 2016
  • Skönheten och Odjuret, 2017
  • Christoffer Robin och Nalle Puh, 2018
  • Dumbo, 2019
  • Aladdin, 2019
  • Lejonkungen, 2019

Det här är alltså mina personliga åsikter, jag förväntar mig inte alla ska tycka som jag (vore tråkigt om alla var lika och tyckte likadant), så rankingen baseras på mina egna tankar och känslor. Jag börjar med den jag tycker sämst om och avslutar med den jag tycker bäst om 😊

Varning för spoilers!

10. Dumbo är väl ingen överraskning att den hamnade sist för er som läst mina tidigare inlägg över Disney-eras. Jag tyckte inte om den tecknade som barn, och även om den här versionen var bättre hamnar den ändå sist på listan. Ett stort plus är att Dumbo och hans mamma blir fria på slutet!

9. Berättelsen om Askungen är fin att se på. Älskar klänningen! Tycker om att man får se mer av prinsen och något som verkligen berörde mig var när han låg hopkrupen som ett barn hos sin döende far. Annars föll den platt. Askungen fick ju mindre personlighet än i den tecknade och för mig funkade det inte att den elaka styvmodern introducerades först när Askungen var nästan vuxen. I den tecknade verkade hennes roll som tjänare smygas in på ett mer naturligt sätt. Kungen var roligare i den tecknade och jag tyckte det kändes lite onödigt att ”döda” honom.

8. Skönheten och Odjuret tyckte jag var bra när jag såg den första gången. Jag såg den på bio och var faktiskt riktigt förtjust, skrev om den upplevelsen här (min åsikt har förändrats något sedan dess!). Odjuret var inte alls lika läskig och nej, jag tyckte inte om den gula klänningen… Filmen är fin att se på, tycker skådisarna är helt ok, älskar Gastons sidekick! Förstår dock inte varför det måste förklaras så tydligt att tiden stod still. Redan som barn fattade jag väl att tiden stod stilla i och runtom slottet (det räknade jag ut när jag såg Odjuret riva sönder bilden på sig själv och han sedan såg exakt likadan ut som på den bilden när han förvandlades tillbaka till människa). Den tecknade är en av mina absoluta favoriter bland Disney-klassikerna och något jag hade sett fram emot var scenen med böckerna (jag ville ha något lika eller helst än mer storslaget och blev faktiskt lite besviken här) och Odjurets rytande av djupaste sorg när Belle lämnade honom för att rädda sin pappa (istället brast han ut i sång). Jag ville tycka om den här filmen, och ett tag gjorde jag det också, men den blev liksom tråkigare för varje gång jag såg den så jag tittar hellre på den tecknade versionen.

7. Maleficent hamnar lite i botten på grund av att de sabbade hennes ondska och mina favoritkaraktärer från den tecknade filmen – nämligen de tre feerna! Jag tyckte Angelina Jolie var perfekt för rollen och filmen var mörk och mystisk vilket jag tyckte om liksom skådisen som spelade Aurora. Men när de nu ändrade de tre (två) önskningarna kunde de inte hittat på något bättre än att för alltid vara sorglös? Vis, modig kanske? Något passande för en framtida monark? Jag tyckte inte heller om att hennes mamma blev än mer menlös i den här versionen (dog i bakgrunden och hade typ en replik) och att pappan blev helt galen (och överhuvudtaget lyckades bli kung, det var inte något som hände bara så där förr då folk föddes in i förutbestämda roller beroende på vilken klass de tillhörde). Dessutom var den tecknade Maleficent den perfekta versionen av ondska och här fick hon, precis som alla andra efter Darth Vader (som är min absoluta favorit-ondis för eviga tider!), en bakgrundshistoria som måste göra henne god. Och varför döper någon sitt goda, sorglösa fébarn till Maleficent (= ondskefull)?!

6. Djungelboken har jag inte sett så många gånger men jag tyckte den var helt okej. Mowgli fick en mer utvecklad personlighet och de datoranimerade djuren såg fina ut. Det enda jag inte tyckte om var att Kaa inte sjöng sin hypnossång (gillade däremot att han blev omgjord till en hon) och att kung Louie var så onaturligt gigantisk (och att han sjöng). Det jag tyckte mest om var att Mowgli stannade i djungeln. Det allra mest sorgliga och obegripliga för mig i den tecknade versionen var just att han gick tillbaka till människor han aldrig träffat eller visste något om eller ens kunde prata med.

5. Alice i Underlandet. Jag tycker så mycket om Tim Burtons filmer! Och både den här och uppföljaren är filmer jag kan se om utan problem. Älskar de galna karaktärerna och Alices underbara hjärna och att dikten om monstret (från boken) äntligen får någon typ av mening när det nu faktiskt existerar och måste bekämpas. Så att filmen hamnar på femte plats är helt enkelt för att jag rankar några av de andra filmerna högre, inte för att jag inte tycker om den.

4. 101 dalmatiner kom redan när jag var barn och för att ha några år på nacken tycker jag ändå de datoranimerade hundarna håller än idag. Det är en kul familjefilm och Glenn Close som Cruella de Ville är ju helt enkelt underbar (det är mycket hon som är anledningen till att jag gillar den här filmen så mycket)! Jag tyckte om att de flyttade fram tidsperioden några år så att Roger designade spel istället för att spela piano, det funkade för tiden och jag tycker det funkar idag.

3. Christoffer Robin och Nalle Puh är en av de finaste filmer jag sett på länge vad gäller alla dessa Disney-filmer. Det var både nostalgi på hög nivå och skojigt så man fick skratta. Alla växer vi upp och lämnar mycket från barndomen bakom oss, samtidigt som vi måste komma ihåg att vårda vårt inre barn, om inte annat för våra egna barns skull.

2. Lejonkungen var den första film min son verkligen älskade att se på bio! Innan dess var han inte överdrivet förtjust i att gå på bio då han inte gillar att sitta still så länge i en miljö där han inte känner sig helt bekväm. Men Lejonkungen pratade han nonstop om i flera dagar efteråt! Och jag kan förstå varför. Jag tyckte den här filmen var så otroligt välgjord och personligen gillar jag när de följer den tecknade ramen nästan helt och hållet. Djuren såg riktigt verkliga ut och några skojiga tillägg som man kunde skratta åt. Det enda jag egentligen inte tyckte om (och som gör att den hamnar på andra plats) är Scars förkortade sång och valet av Beyoncé som verkligen inte är i min smak vad gäller musik. Musik av den typen får mig lätt att sitta och cringea, om jag får välja ett tonårsuttryck.

1. Aladdin toppar min lista! Jag älskade nästan allting – alla färger, musiken, de tillägg som avvek från den tecknade versionen kändes helt rätt. Valet av skådisar. Will Smith som Genie var helt underbar och Jasmine och Aladdin kändes också helt rätt. Det tog ett tag för mig att vänja mig vid den nya Jafar, men när jag slutade jämföra med den tecknade insåg jag att han var helt okej. Dock ville jag verkligen se honom förvandlas till en jätteorm (hoppas på en uppföljare mest av det skälet!), men annars är det här verkligen min favorit hittills gällande Disneys live-actionfilmer. Jag har skrivit en gång tidigare om den här filmen, ni hittar det inlägget här.

Disneyklassiker: The Revival (2008-nutid)

Se mitt inledande inlägg här.

  • Bolt (Bolt) ✅
  • Prinsessan och grodan (The Princess and the Frog) ✅
  • Trassel (Tangled) ✅
  • Nalle Puhs film – nya äventyr i Sjumilaskogen (Winnie the Pooh)
  • Röjar-Ralf (Wreck-it Ralph) ✅
  • Frost (Frozen) ✅
  • Big Hero 6 (Big Hero 6) ✅
  • Zootropolis (Zootopia) ✅
  • Vaiana (Moana) ✅
  • Röjar-Ralf kraschar internet (Ralph Breaks the Internet) ✅
  • Frost 2 (Frozen 2) ✅

Den här eran tog lite tid för mig att hänga med i. Jag fick ju barn 2008 (skulle fylla 22 år) och då var det mest barnkanalen och diverse kortfilmer som gällde ett tag framöver (knäppte jag på en Disneyfilm var det mest från de tidigare erorna jag ville visa min son). Trassel såg jag när den kom på dvd men nästan alla andra filmer här har jag sett i efterhand (alltså inte i samband med att de kom på bio eller släpptes på dvd utan senare). Vid det här laget har jag sett alla, utom Nalle Puh – förmodligen för att den i Sverige inte lanserades som en av Disneyklassikerna av någon anledning, så jag har missat den. Det blir alltså med vuxna ögon jag ser på den här erans filmer 😊

Bolt är en helt okej film. Fint gjord, kul och lite spännande. Min son tyckte väldigt mycket om den förut, särskilt Bolts super-bark!

Prinsessan och grodan är fint tecknad, jag gillar att de gick tillbaka till 2D. Men alldeles för många sångnummer för min smak och jag personligen är inte förtjust i den typen av musik. Gillade Tianas jordnära personlighet, men i övrigt är det här inte en favoritfilm.

Trassel älskar jag (bättre än Frost)! En av de bättre filmerna i den här eran, även om det finns några saker jag reagerar på som väldigt ologiska, som att skurken talar om när hennes kidnappade barn fyller år och att ingen i hela stan reagerar på att en blond, grönögd flicka vandrar omkring bland dem trots avsaknaden av andra grönögda blondiner i sagda stad. Men det är något med den här filmen som får mig att vilja blunda för dessa detaljer. Jag gillar Rapunzels härliga attityd, att hon springer runt barfota hela tiden och lyckas bli vän med de flesta. Flynn (Eugene) är absolut den bästa Disneyprinsen och jag älskar hela det här äventyret de är med om tillsammans. Musiken och sångnumren är helt underbara – särskilt Nu när jag ser dig (I see the light) och mor Gothels Mamma vet bäst (Mother knows best).

Nalle Puhs film – nya äventyr i Sjumilaskogen har jag inte sett… Jag har sett andra Nalle Puh-filmer och serien som gick på Disneytimmen när jag var liten, för jag gillar Nalle Puh. Ändå har jag lyckats missa den här. Nr 51 ska det vara, förutom i Sverige då den inte finns med på listan och Röjar-Ralf istället har nummer 51.

Röjar-Ralf en favorit. En film där jag kan skratta åt det roliga, gråter alltid på slutet och blir nostalgisk när jag får syn på Sonic. Tycker det är en toppenfilm!

Frost är något överskattad. Den populära sången Let it go fastnar lätt i huvudet, men det är för många musiknummer och trollsången är hemsk. Vacker att se på, men inte mycket innehåll. Än idag undrar jag vad det var för karta som trillade ur en bok i början av filmen och vad den kan betyda? Nej, den här filmen funkar inte riktigt för mig. Jag gillar Anna och den vackra snön och naturen.

Big Hero 6 är en helt underbar film! Den hör till favoriterna – bra story, kul och lite sorglig. Älskar den japanska influensen (klingar väl med mitt anime-intresse) och röstskådisarna har gjort ett underbart jobb med att förmedla känslor. Skulle verkligen behövas en Baymax inom vården!

Zootropolis är helt okej. Har inget att anmärka på mer än att jag undrar vad de köttätande djuren äter för något när de alla lever tillsammans. Jag är själv vegetarian och skulle inte ha något emot en värld där alla är vänner och inte äter upp varandra (men balansen i naturen fungerar inte på det sätter, och många köttätare, som mina egna katter till exempel, måste få i sig ett särskilt ämne som bara finns i kött för att kunna leva. Ja, det blev en liten sidfot som ni kan ignorera om ni vill). Hur som helst, tycker det är en kul film, älskar hur de tänkt till med den stora staden med alla sina inre klimat-världar för att passa olika varelser på Jorden. Tycker om Judys positiva och envisa personlighet och trickstern Nick (mycket för att han är en räv och påminner om Robin Hood som jag älskade som barn).

Moana tycker jag riktigt bra om. Det tog faktiskt ganska lång tid innan jag såg den, för de olika trailers jag såg lockade mig inte alls och när folk beskrev filmen för mig tyckte jag bara det hela lät konstigt/löjligt. Men när jag väl satte mig ner och såg filmen blev jag helt såld. För det första är animeringen helt fantastiskt, för det andra bra story och spännande karaktärer. Människorna har mer normala kroppsproportioner än de brukar ha i tecknade filmer (ja, med undantag för Maui kanske) och så är ju också det här en film som saknar det romantiska elementet, vilket jag gillar. Känns som att det här är favorit nr 1 från den här eran i mitt tycke!

Röjar-Ralf kraschar internet som är uppföljaren till Röjar-Ralf tycker jag är bra, även om den inte slår första filmen. Under 90-talet var uppföljare (direkt till dvd) sällan bra eller genomtänkta överhuvudtaget, men numera tycker jag de anstränger sig mer att få det rätt. Gillade inslaget med alla Disney-prinsessorna 😊

Frost 2 är enligt internet Disneyklassiker nr 58 (har knepigt nog även sett den som nr 57 men vet inte hur väl det stämmer). Jag har den själv på dvd och det finns inget nummer alls, så jag är osäker på om den ens ska vara med här. Men slutligen bestämde jag mig ändå för att ta med den, då jag inkluderat tidigare filmer som inte lanserats som Disneyklassiker i Sverige. I mitt tycke slår tvåan den första Frost-filmen med råge! Här finns det äntligen lite innehåll och inte bara vackert och storslaget på ytan. Känns lite grann som att första filmen fick lite upprättelse här och jag uppskattade att få veta mer om föräldrarnas bakgrund och liv (särskilt med tanke på att de verkade vara idioter i den första filmen). Jag är fortfarande inte helt övertygad om deras livsval, eller om filmerna i sin helhet, och föredrar H. C. Andersens Snödrottningen.

Disneyklassiker: Post-Renaissance (2000–2007)

Se mitt inledande inlägg här.

  • Fantasia 2000 (Fantasia 2000) ✅
  • Dinosaurier (Dinosaur)
  • Kejsarens nya stil (The Emperor’s New Groove) ✅
  • Atlantis (Atlantis: The Lost World) ✅
  • Lilo & Stitch (Lilo & Stitch) ✅
  • Skattkammarplaneten (Treasure Planet) ✅
  • Björnbröder (Brother Bear) ✅
  • Kogänget (Home on the Range)
  • Lilla Kycklingen (Chicken Little) ✅
  • Vilddjuren (The Wild)
  • Familjen Robinson (Meet the Robinsons) ✅

Fantasia 2000 har jag bara sett i sin helhet ett par gånger. En av kortfilmerna som presenteras i den knäpper jag däremot på då och då, för det är min favorit i den här samlingen av fina filmsnuttar med klassisk musik – Eldfågeln. Älskar både stilen på animeringen och historien, med en naturande som gör skogen vårfin men råkar väcka eldfågeln som bränner ner allting, tills naturanden vaknar igen och låter naturen blomstra på nytt, med storslagen musik av Igor Stravinskij som verkligen väcker liv i känslorna!

Dinosaurier har jag bara sett en gång och minns den knappt. Den har lanserats som Disneyklassiker nr 39, förutom i Sverige då Kejsarens nya stil har fått nr 39, så jag har inte räknat in den här bland Disneyklassikerna och därmed inte brytt mig om att köpa den.

Kejsarens nya stil var och är en av mina absoluta storfavoriter bland alla Disneyfilmer! Jag älskar karaktärerna, från den osjälviske Pacha till den självgode och egocentriske Kuzco till den fantastiska skurken Yzma och dumma men snälla Kronk. Det här är en film jag knäpper på när jag är sjuk eller ledsen eller när jag bara behöver ett gott skratt. Det är en film som skämtar med sig själv, den är ologisk men fullt medveten om det, samtidigt som den tar upp mer allvarliga bitar som vad vänskap egentligen handlar om. I mitt tycke en av de bästa filmer Disney har producerat, särskilt under 2000-talet.

Atlantis tyckte jag om när den kom, såg den flera gånger minns jag, men den känns inte lika bra idag. Jag tycker fortfarande det är en bra film och gillar Milos nördiga personlighet, men det är något med den kantigt tecknade stilen jag inte är förtjust i. Är dock fortfarande ett fan av musiken och scenen där Kida förvandlas till kristallen.

Lilo & Stitch är en film jag än idag tycker väldigt mycket om. Jag gillar överlag de Disneyfilmer där fokuset inte ligger på romantik utan snarare på familje- eller vänskapsband. Den här innehåller både och (samt lite romantik i bakgrunden mellan Nani och David för den som eventuellt saknar det). Det här är en fin och skojig film där man både kan skratta och bli lite ledsen. Science-fictionfantasten inom mig älskar dessutom rymdtemat med utomjordingar!

Skattkammarplaneten gillade jag mycket när den kom, tycker ännu om budskapet i den; ensam tonåring utan fadersgestalt som växer upp och inser att han inte är så ensam och klarar mer än han tror. Och återigen, rymdtema med fantastiska scener där det till synes tomma universum är fullt med liv 😊

Björnbröder tycker jag är helmysig, väldigt vacker med fin musik. Jag kanske inte tittar på den särskilt ofta numera, men den har en särskild plats i mitt hjärta då jag tidigare sett den många gånger och alltid började gråta till den.

Kogänget gillade jag inte. Har bara sett den en gång och det var många år sedan, så jag minns inte mycket av den. Det jag minns är att jag tyckte den var för löjlig men kommer inte direkt ihåg varför. Får ta och se om den snart och se om jag ändrat uppfattning.

Lilla kycklingen lärde jag mig att tycka om efter att min son upptäckte den och såg den om och om igen. Jag var först inte så förtjust i animeringen, det är fortfarande inte en favorit, men jag kan tycka filmen är lite skojig i alla fall. Alien-ungen är hur som helst urgullig!

Vilddjuren har i Sverige fått bli Disneyklassiker nr 46, men är inte listad som en Disneyklassiker annars, vilket jag inte blir riktigt klok på. Jag har hur som helst försökt se den några gånger när den gått på TV, men aldrig lyckats ta mig igenom den. Den är bara inte bra nånstans.

Familjen Robinson är jag osäker på. Bra emellanåt, men lite för galen för min smak, den hade kunnat tonas ner en hel del och fortfarande varit en rolig och fin film.

Disneyklassiker: The Renaissance (1989–1999)

Se mitt inledande inlägg här.

  • Den lilla sjöjungfrun (The Little Mermaid) ✅
  • Bernard och Bianca i Australien (The Rescuers Down Under) ✅
  • Skönheten och Odjuret (Beauty and the Beast) ✅
  • Aladdin (Aladdin) ✅
  • Lejonkungen (The Lion King) ✅
  • Pocahontas (Pocahontas) ✅
  • Ringaren i Notre Dame (The Hunchback of Notre Dame) ✅
  • Herkules (Herkules) ✅
  • Mulan (Mulan) ✅
  • Tarzan (Tarzan) ✅

Okej, kan vara att den här erans filmer släpptes under min uppväxt och det därmed finns en hel del nostalgi, men jag älskar alla de här filmerna!

Som barn var Skönheten och Odjuret, Aladdin, Pocahontas och Lejonkungen storfavoriterna. Som lite äldre tog Ringaren i Notre Dame (som släpptes när jag var 10 år) och Mulan över som favoriter.

Den lilla sjöjungfrun hade jag på kassettband och som bok men såg filmen bara en gång hemma hos en kompis. Var smått besatt av filmen men fick den aldrig (köpte den först som vuxen). Hade jag haft filmen som barn hade den lätt kunnat bli den absoluta favoriten, jag älskade vatten och att bada och önskade många gånger att jag vore en sjöjungfru själv. Det finns ingenting med den här filmen jag inte gillar – underbar musik, vackra underhavsscener, bra story, älskar teckningsstilen, bara att se hur hennes hår rör sig i havsströmmarna. Om de ändå kunde göra film på det här sättet idag!

Bernard och Bianca var inte heller en film vi hade hemma, men jag såg den på TV några gånger och tyckte om den. Bättre än den första. Älskar den stora örnen!

Skönheten och Odjuret, förutom att hon kallade den stackarn Odjuret hela tiden, istället för att någonsin låta presentera sig (han heter Adam för de som undrar) är det här en skatt bland mina Disney-minnen! Jag tror jag var 7 år när jag såg den första gången och känslig som jag var sprang jag ut ur rummet eller blundade varje gång Odjuret skrek eller slog sönder saker – i övrigt tyckte jag den var helt underbar. Belle var en karaktär jag tyckte liknade mig, både brunett, en drömmare och bokmal. Tyckte allt var så vackert, mystiskt, skrämmande och samtidigt roligt. Favoritscenen var såklart när hon klev in i det enorma biblioteket! Ända sedan dess har jag önskat mig ett eget bibliotek, kanske inte i så stor skala, men ett eget rum i alla fall, med hyllor upp till taket, stegar och komplett med en jordglob i ett hörn.

Aladdin kommer jag ihåg att jag och syrran lekte ibland (jag skulle vara Aladdin såklart, jag var äldst och hade en väst!) Jag tyckte till och med om uppföljarna och följde serien när den gick på TV. Jag gillade alla karaktärer, Aladdin, Jasmine, Anden, mattan, Raja, Abu, sultanen, Jafar och till och med vakten Razoul. Sedan missuppfattade jag en detalj, att eftersom tigrar förekom både i form av en riktig tiger och en magisk grotta så trodde jag att Allah var en häftig tigergud. Förlåt 🤦‍♀️.

Lejonkungen brukar allmänt räknas som en av Disneys bästa och det håller jag med om. Från tecknarstilen, karaktärerna och filmens budskap (livets cirkel) känns helt rätt. För att inte tala om den underbara musiken! Också kul med en film där inte en enda människa syns till!

Pocahontas var en film jag tittade på om och om igen. Fick den i födelsedagspresent av min morbror om jag minns rätt och sprang runt, runt med videobandet hur glad som helst ett tag! Jag hade en tendens att snöa in på olika ämnen (gör det än idag) och just den här perioden var det indianer (eller Amerikas urinvånare) som regerade i mina tankar. Jag vet att den här filmen inte är historiskt korrekt men det gör mig faktiskt ingenting, för den gjorde mig så pass intresserad att jag läste på och tog reda på hur det egentligen förhöll sig. Minns fortfarande hur jag satt och gungade i skolan och sjöng låtarna från Pocahontas högt och glatt, utan att bry mig om vad någon tyckte om den saken.

Ringaren i Notre Dame är en mörkare historia än vad Disney brukar köra med. Men jag gillar det, den lyser upp ibland med tokroliga stunder och lite romantik men mest är den mörk och dramatisk. Ett betydligt lyckligare slut än i boken också.

Herkules är kul. Jag gillar berättelser om gudar i olika mytologier men mest bekant är jag med den grekiska och den nordiska. Här handlar det om den grekiska mytologins gudar och andra väsen. Följer väl inte alltid mallen (Herkules mamma är exempelvis inte Hera) men det kan jag förlåta i och med att det ändå är film riktad till barn. Kanske behövdes något gladare också efter den mörkare historien innan.

Mulan är den bästa av de senare filmerna i den här eran. Helt perfekt, en stark kvinna, snäll familj (faktiskt är ingen av föräldrarna döda eller försvunna), den roliga draken som alltid bråkar med hästen, andarna efter deras förfäder, krig och så den sista uppgörelsen för att rädda kejsaren – och så inte glömma de sorgligare stunderna för att påminna tittaren om att krig i verkligheten inte är så storslaget egentligen.

Tarzan avslutar den här eran. Underbar musik, gråter alltid i början både för att det är fint och sorgligt, Tarzans inre kamp med var han hör hemma, Jane som är så fin och glad och fantastisk på att teckna! Och den roliga pappan, skurken som bara vill tjäna pengar på andras bekostnad, den fina gemenskapen bland gorillorna. Har inget ont att säga om den här filmen heller.

1 2 3 21