Härlig bok, som vanligt med Fredrik Backman. Han har ett sätt att skriva som tar upp stora livsfrågor men på ett humoristiskt sätt. Ibland läser jag hans böcker för att skratta, ibland för att tänka till över livet i stort – oftast för både och!
Den kunde vara lite hoppig emellanåt, men jag tyckte ändå att han vävde ihop alltsammans så bra och kom med små sammanfattningar just när jag började tappa tråden, så det störde mig inte nämnvärt. Rekommenderas varmt!
Vi ser oss omkring ibland, på vår arbetsplats eller på föräldramötet eller ute på gatan, och inser skräckslaget att alla andra verkar veta exakt vad de håller på med. Det är bara vi som måste låtsas. Alla andra har råd med och koll på och ork för precis allt.
Kapitel 18, sid 52
Titel: Folk med ångest Författare: Fredrik Backman Förlag: Månpocket ISBN: 9789179130268
Meditations av Marcus Aurelius. Den här lilla boken fick jag av min bror för flera år sedan och jag har läst den sporadiskt.
Texten är alltså skriven av Marcus Aurelius, som var en romersk kejsare från år 161 till sin död år 180. Boken var hans egna självbetraktelser, som han skrev enbart för sig själv, ungefär som en dagbok 🙂 Att läsa den här boken är ett sätt att förstå hur filosofin stoicism fungerade under antiken, men mest tycker jag den visar hur en man, i det här fallet en ledare, försökte lära sig att förstå sig själv och sin roll i universum. Det är en intressant inblick i det förflutna, och jag blev lite förvånad över hur lite vi människor egentligen, i grunden, har förändrats. Många av de tankar och problem Marcus upplevde (om än i större skala då han ju också råkade vara en kejsare) kämpar vi med än idag.
Boken är översatt av Martin Hammond och innehåller även hans egna anteckningar i slutet, med förklaringar och referenser.
Remember how long you have been putting this off, how many times you have been given a period of grace by the gods and not used it. It is high time now for you to understand the universe of which you are a part, and the governor of that universe of whom you constitute an emaniation: and that there is a limit circumscribed to your time – if you do not use it to clear away your clouds, it will be gone, and you will be gone, and the opportunity will not return.
Book Two, part 4, p. 14-15
Titel: Meditations Författare: Marcus Aurelius Förlag: Penguin Classics ISBN:9780141395869
Här kommer Pysen/Sommaren med Pysen av Marie Louise Rudolfsson.
Det här är nostalgi för mig. Serien om Mimmi om Pysen har jag läst fler gånger än jag kan räkna och nu fick jag för mig att läsa dem högt för min son (en need-to-know-bok i mitt tycke!)
Jag fick de första två böckerna av mormor när jag fyllde 10 år (mellan ungefär 10-12 års ålder levde och andades jag hästar, mitt rum var tapetserat med hästaffischer, jag prenumererade på Wendy-tidningen, skrev massor av små faktaböcker själv om hästar och läste såklart tonvis med hästböcker – en kort tid efter att jag äntligen fått börja på en ridskola som 12-åring fick jag reda på att jag var riktigt allergisk mot hästar, det bara rann ur näsa och ögon och kliade i huden, så där tog drömmen om ett framtida liv med hästar tvärt slut).
Böckerna då? Kanske inte mästerverk, det vill jag inte påstå, men de är kul, sorgliga, lite läskiga emellanåt och fina. De tar upp vardagsproblem samtidigt som det händer lite ovanliga spännande saker också. Jag har kunnat skratta och gråta med Mimmi och det här är böcker som ligger mig varmt om hjärtat och som jag återkommer till då och då. Stora mästerverk kanske har fina ord och tunga ämnen, men läser jag om dem? Sällan.
Titel: Här kommer Pysen/Sommaren med Pysen Författare: Marie Louise Rudolfsson Förlag: Wahlströms ISBN:9132136935
Har jag läst förut, men faktiskt aldrig på svenska. Köpte i tonåren en häftad utgåva på engelska mest för att den hade ett omslag jag verkligen älskade!
Nu lyssnade jag på den som ljudbok istället, då jag ville ha något att lyssna på om kvällarna utan att det gjorde så mycket om jag somnade (eftersom jag läst den förut). Nu somnade jag inte, det var för spännande och roligt och vissa grejer kom jag inte alls ihåg, insåg jag. Som alla verser, mindes att de fanns men inte att det var så många – det var inte heller favoritdelen i boken, jag tycker sällan om sådant i böcker av den anledningen att jag inte vet hur de ska sjungas men också för att de upprepar sig och inte för handlingen vidare. Men jag tyckte inte de var konstiga i sig, jag kan tänka mig att det var så man gjorde förr i tiden för att roa sig, särskilt ute på vägarna. Vi lyssnar ju på musik i bilen till exempel.
Rösten som talade in boken, Rob Inglis, tyckte jag också förde in ett helt nytt liv i berättelsen, hans röst funkade fint för mig.
Jag tycker The Hobbit är en väldigt charmig berättelse, enkel på ett bra sätt och kul att få vara med om äventyret tillsammans med Bilbo. Jag fick till och med tårar i ögonen på slutet. Min favoritdel kommer alltid vara när alla dvärgar tumlar in genom Bilbos dörröppning!
Jag har sett filmerna, och det finns delar i dem jag gillar (Morgan Freeman som Bilbo tycker jag är helt perfekt), men boken kommer alltid vara bättre. Det är just den simpla charmen med boken som jag verkligen tycker om och saknar i filmerna, som drog iväg och blev alldeles för komplexa och överdrivna. Älskar dock designen på draken Smaug och första delen i första filmen (alltså när Gandalft och dvärgarna kommer och stör Bilbos trivsamma tillvaro), kan jag se om och om igen.
Ja, nu är det ju boken det handlar om, men man ju blir automatiskt att dra paralleller mellan bok och film när man läser boken/ser filmen, så det var lika bra att få ur mig några rader om detta när jag ändå sitter här!
The Hobbit är en barnbok som verkligen lyckas fånga fantasins värld och det är något med den, kärnan i den, som gör mig glad och som barn på nytt. Mästerligt skriven helt enkelt. Svårt att sätta ord på det, det är bara något som känns.
Titel: The Hobbit Författare: J. R. R. Tolkien Förlag: HarperCollins ISBN:9780008168520
Gav mig på en klassiker under april, Frankenstein av Mary Shelley.
Försöker väl fortfarande känna efter vad jag egentligen tyckte om boken. Språket grep tag i mig, läste en svensk översättning som jag tyckte var riktigt bra gjord. Känslor förmedlades på ett gripande sätt, jag kunde verkligen känna den ånger och skräck som Frankenstein upplevde. Samtidigt var den inte så spännande, med dagens mått mätt tänker jag, stundvis hände inte mycket, utan det var just bara en massa ord. Breven som boken inleddes med väckte inte min nyfikenhet, jag fick tvinga mig själv att komma vidare och hela inledningen var rätt trist ärligt talat. Skapandet av monstret var så snabbt överstökat… men som sagt, språket och känslan, det var det som fick mig i sitt grepp. Jag kom på mig med att själv börja tala lite högtravande med familjen 😉
Sedan kände jag personligen inte mycket medkänsla med Frankenstein, huvudpersonen, jag tyckte det var riktigt ansvarslöst och direkt taskigt att bara fly från sin egen skapelse, istället för att ta reda på vad han hade skapat och vad den skapelsen var kapabel att lära sig. Han tog inte hand om sitt monster överhuvudtaget, utan släppte bara lös honom på nåd och onåd i världen. Inte direkt forskarmässigt.
Överlag måste jag säga att det är en bra bok, den fick mig att diskutera, ifrågasätta, tänka till och känna efter, vilket är vad jag vill att en bok ska få mig att göra, oavsett vad jag sedan tycker om den.
Titel: Frankenstein (Frankenstein; or, The Modern Prometheus) Författare: Mary W. Shelley Förlag: Modernista ISBN:9789176451977
12 dagar in i april kom jag på att jag inte skrivit om månadens bok för mars än. Sju böcker blev lästa (eller lyssnade på) under föregående månad och den bok jag tyckte bäst om var I am not okay with this av Charles Forsman. Detta är en grafisk novell och inte barntillåten!
Jag såg den först som Netflix-serie och blev nyfiken på boken den baserades på. Den blev utläst rätt fort, första dagen den kom i brevlådan, för den är inte så lång och dessutom inte ren text utan berättad i bildform. Det jag gillade med berättelsen var hur tungt det kan vara som tonåring, när mycket är osäkert och just den här tjejen, Sydney, råkar ha konstiga krafter som tar över allt mer. Hon har hemligheter hon inte vet vad hon ska göra av med, då hon inte har någon som lyssnar eller någon att dela hemligheterna med. Pappan är död och mamman är inte mycket att hurra för. Det kan sluta på många olika vis i verkliga livet, men i just den här berättelsen (i bokform, inte tv-serien) kan det bara sluta på ett enda sätt.
Titel: I am not okay with this Författare: Charles Forsman Förlag: Fantagraphics Books ISBN: 9781683963318
Jag är inne i en Fem-period, bokserien om de fyra ungdomarna Julian, Dick, Anne och George samt hunden Tim av Enid Blyton. Hittade hela serien på Storytel (svensk översättning) och satte igång att lyssna under februari. Till och med sonen blev intresserad och har lyssnat klart på en Fem på smugglarjakt, som han tyckte var spännande men det var läskigt när trädet föll ner över huset, tyckte han.
Eftersom jag inte har läst klart hela serien har jag ingen favorit än, men första boken, Fem söker en skatt, kände jag var en bra introduktion till Fem-gänget. Julian är den lugna och och ansvarstagande, Dick lite mer ivrig, Anne är mest smårädd hela tiden medan George, egentligen Georgina, absolut är den mest äventyrliga i gänget son trotsar samhällsnormer och har ett häftigt temperament. Hunden Tim hör till George och är en gul blandras som är mycket lojal och beskyddande gentemot främst sin matte, men även mot andra som behöver beskydd och hjälp.
Serien är väl ganska utdaterad vad gäller många detaljer, till exempel gällande könsroller, men jag läste de här böckerna när jag var runt 10 år och tyckte de var spännande och de uppskattas fortfarande av barn idag (så vitt jag har sett i recensionerna på Storytel). George är den enda som faktiskt bryter mot normen och även om föräldrarna tillåter det får hon ofta höra att hon ska vara mer som en flicka. Håller hon på att hamna i slagsmål är till exempel Julian och Dick snabba med att påtala att hon är en flicka varpå ingen längre vill slåss med henne (våld är visserligen fel, men jag kunde inte låta bli att bli väldigt irriterad på att det hela tiden skulle påtalas). Anne leker med dockor och vill gärna utföra hushållssysslor som att laga mat, men även pojkarna hjälper till och det jag tycker om att se i bokserien är att killarna oftare än George ställer upp på att hjälpa till med mat och disk utan att någon behöver be dem. Det är ärligt talat något jag som mamma saknar och skulle uppskatta väldigt mycket!
Det är lite kul att läsa böckerna ur ett annat perspektiv också. Som barn hade jag en annan syn på det hela, ingenting var särskilt konstigt och det var spännande. Som vuxen och mamma kan jag tänka att de vuxna i böckerna inte är särskilt ansvarstagande som släpper iväg sina ungar ut på vägarna utan några som helst problem. Första boken är helt okej ur den synvinkeln, finns inte många farligheter på en ö (under normala omständigheter) och det känns litegrann som samma stuk som barnen i Saltkråkan, ungar var ute och rodde båt förr i världen. Inget konstigt.
Men det jag tycker bäst om med böckerna är ändå avsaknaden av teknik! Det känns som ett skönt andningsuppehåll faktiskt; barn som är ute i friska luften, inga datorer, inga mobiler och de hittar på massor av saker att göra (eller så ligger de bara och dåsar under ett träd). Vart tog den tiden vägen?
Titel: Fem söker en skatt (Five on a Treasure Island) Författare: Enid Blyton Förlag: Storyside ISBN: 9789176130360
Mort av Terry Pratchett. Det känns som att jag skrivit om den förut, i något annat sammanhang, men det är en av mina favoritböcker i Terry Pratchetts Skivvärld så jag pratar gärna om den igen i så fall! Tidigare har jag läst den här boken på svenska, nu var det både engelska och ljudbok, så en annan upplevelse men positiv. Historien handlar om pojken Mort som blir Dödens lärjunge. Döden har ju sina experiment om livets vardande och i den här boken försöker han ta reda på hur livet kan levas genom att testa olika hobbys och lära sig vad kul är – om det är att lära sig fiska eller testa alla alkoholiska drycker som finns för att se vad det är sånt ståhej om, må så vara (han själv blir inte påverkad alls, och under fisketuren fick han dessutom rädda livet på en drunknande man, som tyckte att döden var ett mycket bättre alternativ än att gå hem till sin domderande hustru). Mort får snart mer eller mindre ta över sysslan att hämta själar, men när en prinsessa ska lönnmördas tycker han att orättvisorna gått för långt – och tar lönnmördarens själ istället.
Ja, Ödet har ju nu sin egen idé om hur livet ska fortskrida och det gör det också som om ingenting har hänt (eller som om det som skulle hända hade hänt, rättare sagt), prinsessan finner sig bli allt mer utknuffad från människors medvetanden och det blir ett rafflande äventyr att försöka ställa allt tillrätta igen.
Främst är det här en av min favoriter för att jag älskar Dödens karaktär, och det känns lätt terapeutiskt att läsa om döden på ett mer humoristiskt och inte så skrämmande sätt. Samtidigt är Pratchett bra på att belysa vissa filosofiska och moraliska ämnen, för vad är rättvisa egentligen?
Titel: Mort Författare: Terry Pratchett Förlag: Penguin Random House ISBN: 9781407032733
En sammanfattning av månadens bok under året som gått. Kan omöjligt välja ut en absolut favorit bland dessa 12! Totalt blev antal lästa böcker under året 45 st. 🙂
Sailor Moon, Eternal Edition, volume 6 av Naoko Takeuchi, en japansk manga blir den sista månadens bok år 2019. Jag läser en engelsk översättning, som ännu är under utgivning så de återstående volymerna har inte kommit ut i handeln än (åtminstone inte i Sverige).
Jag är inte en stor mangaläsare. Jag tittar på lite anime, Spirited Away är en stor favorit till exempel, men i stort sett är det Sailor Moon jag är intresserad av och inte så mycket mer. Jag har redan hela serien i pocketformat, men när den här nya översättningen började släppas, i större format dessutom, kunde jag inte motstå den! Jag älskar tecknarstilen och storyn är underbar (och vettigare än den i tv-serien från 90-talet. Sailor Moon Crystal, 2014, är annars en anime som följer mangan bättre). Jag kan varmt rekommendera Naoko Takeuchis vackra mangaserie för den intresserade 🥰
