SilverMagpies blogg

Dags att lära sig använda symaskin

Idag gick jag och mamma ner på stan för att kika på symaskiner. I julas var det ju så att jag fick presentkort från jobbet och de hade jag inte använt än. I vanliga fall använder jag dem på bokrean, men i år beställde jag böcker hemifrån och dessa presentkort går bara att använda i butiker nere på stan. Har funderat lite fram och tillbaka vad jag ville använda den till, men symaskin är faktiskt något jag har funderat på i några år men inte direkt velat lägga pengar på.

Gick in på Panduro och hittade en Singer Tradition och allt som allt betalade jag 445 kr för den!

Nu ska jag bara lära mig använda den också. Inte suttit vid en symaskin sedan högstadiet och då tyckte jag inte det var roligt alls. Men jag gillar att brodera och vill gärna kunna göra enkla saker som att fålla en kant och kanske lära mig göra något mer än bara tavlor (vilket då kräver vissa fler sykunskaper än just korsstygnbroderi). Nu har jag i alla fall en symaskin, så får vi se hur det går 😉

Fixat till en träkatt

Jag hittade en stackars misse i soprummet (av trä). Stod och funderade en stund på om det var okej att ta med den upp till mig, och bestämde mig slutligen för att jo, jag ville fixa till den! Kollade noggrant och luktade på den och så, så den inte var snuskig på nåt sätt, men det kändes okej, bara lite sliten.

Jag behöver någonting att göra på min semester!

Rätt ordning?

Jag har nyligen målat om i lägenheten och gjort mig av med gamla saker och möbler samt köpt in lite nytt. När jag nu stod och beundrade min nya bokhylla (för varför inte?) blev jag att tänka på när jag var yngre och läste. Som barn och tonåring var jag en läsande person, jag hade ingen mobil och tyckte inte om Internet. Spelade några spel offline och använde datorn till att skriva med, annars var jag definitivt inte teknikintresserad och sociala medier lockade absolut inte. Jag är så osocial på fritiden att jag inte ens vill umgås med personer på nätet. Än idag spelar jag offline och jag klarar inte av forum eller Facebook eller något sådant. Jag har Instagram och min blogg, det räcker.

Hur som helst, böcker. Jag var mycket noggrann förr när jag läste. Vartenda ord skulle läsas, inklusive informationen om förlag och originaltitel, baksidestexten allra först, självklart förord, eftertext och alla tack till som författaren eventuellt ville dela med sig av. Fullt så noga är jag inte längre, förordet är viktigt och tack till läser jag än, men jag skummar mest förbi alla namn.

I rätt ordning skulle det läsas också. Man börjar med första kapitlet och slutar med det sista. Självklart. I skolan inte fullt så enkelt, i läroböcker kunde lärarna tycka att vi skulle läsa kapitel två, sedan kapitel tio, tillbaka till kapitel tre och så vidare. Det drev mig till vansinne! Om författaren nu har skrivit boken i den här ordningen, varför läsa den i en helt annan ordning?! På universitetet markerade jag alla sidnummer vi skulle läsa, på så sätt kunde jag kontrollera när vi ansågs vara klara med boken om några sidor hoppats över, så kunde jag läsa dem i efterhand. Som vuxen började jag förstå ett varför med denna oordning. All information var inte nödvändig för uppgiften vi hade. Lärarna valde ut det de trodde vi skulle ha användning för under den nuvarande uppgiften. Blev inte lättare för det. Jag läser inte ens tidningar för att jag tycker att de är för röriga. Mamma gör än idag markeringar i spalter hon tycker jag borde läsa, för ger hon mig hela tidningen med något vagt om att det finns något om mat/näringsämnen/recept eller vad hon nu tycker jag borde se, så läser jag den inte.

Mamma kan fortfarande skratta till när vi minns tiden då jag skulle highlighta sådant jag tyckte var viktigt i läroböckerna. ”Du ska markera vissa ord, inte hela sidan!” Allt var ju viktigt, tyckte jag. Det var svårt att sortera ut. Jag kunde skriva uppsatser utan större problem, men när jag kom till delen med inledning och sammanfattning (båda tog jag sist) kunde jag bli helt knäpp. Jag minns att jag kunde börja gråta till och med, sammanfattningar är jag inte bra på. Det är största anledningen till att jag sällan skickar in mina egna manus, då det är också är tänkt att jag ska skriva en sammanfattning om handlingen i följebrevet. Om jag nu skulle få en bok utgiven någon gång, hoppas jag förlaget ansvarar för baksidestexten!

Ja, dessa tankar ploppade upp i skallen denna söndagsmorgon. Jag behövde få det ur mig, för jag märkte att jag stod och stirrade in i skafferiet utan att något faktiskt hände med den tänkta frukosten. 🤪

En trasig månprinsessa

Jag gjorde misstaget att beställa något från Wish. Det var inte paketerat ordentligt, bara mjuk frigolit och inget annat. Så Serenity kom med håret i bitar (och saknade dessutom blomman som hon skulle hålla i handen, men det upptäckte jag senare). Jag orkade inte med att skicka tillbaka och krångla, så jag hämtade superlimmet och tänkte att det går nog att fixa. Blev nöjd med resultatet! Fyllde i lite färg på henne bara, då jag tyckte det saknades något.

Min första diamond painting!

Ja, då har jag gjort min första diamond painting! Det var jättekul, lätt att fastna i, svårt att slita sig. Jag valde ett hyfsat lätt motiv som första gång, men jag kikar redan på nya, lite mer komplexa att testa på.

Kändes som ett bra avbrott från det vanliga broderandet även om det fungerar på ungefär samma sätt. Samma färgkoder (DMC), symboler och rutsystem, men att slippa trassel med trådar var avkopplande. Enda nackdelen var att jag efter en stund fick lite ont och blev stel i nacke och axlar, särskilt den högra sidan då jag är högerhänt. Så att tänka på är väl att begränsa tiden och inte sitta så länge som jag gjorde, samt ta pauser för gymnastiska övningar för just nacke/axlar. Det blir inte samma påverkan när jag broderar, då sitter jag oftast ganska bekvämt tillrätta i min fåtölj (kommer ju katter ibland och lägger sig i knät och då jag är som jag är flyttar jag inte på dem, utan sitter snett istället för att fortsätta brodera med katten halvt i vägen), medan jag här satt vid skrivbordet istället.

Men det var meditativt att flytta sten för sten till motivet, kunde sitta i lugn och ro och bara tänka eller lyssna på en ljudbok, vilket är något jag verkligen gillar (får samma effekt när jag broderar också).

Rekommenderas varmt att testa för den som inte gjort det! 🙂

Diamond painting

Jag lägger till ytterligare en kategori här på bloggen, diamond painting, som ni hittar under kreativitet.

Nyfunnet intresse, som jag har en kollega på jobbet att tacka för 🙂 Hade hört talas om det innan genom sidan Ataljé Margaretha där jag köper mina broderier, men jag tänkte aldrig närmare på det förrän för ett par-tre veckor sedan då en kollega pratade om det och jag blev extra nyfiken. Innan jag visste ordet av satt jag sedan i flera dagar och googlade på diamond painting, både verktyg, tavlor och information, samt glodde på Youtube för att ta reda på mer praktiskt hur det gick till. Sedan slösade jag lite pengar på att köpa ett hyfsat enkelt motiv för att se om jag verkligen tyckte om det – och jag blev helt fast!

Det fungerar ungefär som broderi, med ett mönster och symboler som representerar olika färger, men istället för nål och tråd har man alltså små plaststenar i olika färger och en slags ”penna” att fästa dem med på ett klistrigt underlag. Resultatet blir ett fantastiskt motiv i gnistrande färger!

Jag valde ett motiv med Den lilla sjöjungfrun, tyckte färgerna var så vackra med solen och Ariels drömmande siluett.

Ateljé Margaretha säljer en del diamond painting, men mitt första köpte jag på Fyndiq, då jag ville ha något relativt billigt när jag ännu inte visste om jag skulle gilla den här sysselsättningen eller inte.

Länkar här nedan de Youtube-klipp jag tittade på för inspiration samt ett par hemsidor som säljer både motiv/mönster och diverse tillbehör.

1 2 3 5