www.vaala.se

Dagen efter flytt

En sån dag det har varit!

För mig började den runt kl 02 inatt. Jag lade mig sent, runt 00.30-01, somnade aldrig riktigt in, låg och skruvade mig, halvsov väl, för hade drömbilder omkring mig, men var ändå kvar i mig själv. Klockan 02 vaknade jag med ett ryck, kommer inte ihåg varför, och sen var jag klarvaken och pigg!

Låg i sängen och skrev på en novell till klockan 04-05, fortfarande pigg, det var ljust ute. Dimma. Tog fram kameran och tog kort på min nya utsikt (sov i nya lägenheten första gången), inte så mycket som syntes av den eftersom det var dimma, men det var rätt fränt. Jag har en fantastisk utsikt numera!

Nåja, blev kvar uppe, småplockade lite, tog ett bad, åt frukost. Pysslade med musikmappen på datorn, försöker rensa bort musik jag ändå inte lyssnar på. Lade över ny musik på mobilen. Halv 9 eller så gick jag ner till gamla lägenheten – dags att börja städa. Mobilen följde med, kopplade in den i min lilla stereo som jag lämnade kvar i gamla lägenheten för det syftet. Och där blev jag kvar hela dan. Glömde tiden, när jag väl kommer in i nåt har jag mycket svårt att sluta mitt i, så jag städade utan paus och utan mat (drack vatten en gång), från ca 09 på morgonen till kl 17 på eftermiddagen. Då kom farmor och farfar med Kaspian, för han ville hem. De pysslade runt lite i nya lägenheten och fixade pizza till kl 18. Då hade jag inte mycket kvar, men började känna av hungern. De hjälpte mig med det sista av städningen, hade då bara badrummet och hallgolvet kvar. Kl 19 på kvällen var gamla lägenheten helt färdigstädad, äntligen!

Arbetsskada råkade jag ut för också. Råkade dra lillfingret ur led när jag försökte städa bakom elementet i vardagsrummet. Fattade inte vad jag hade gjort, fingret gjorde plötsligt väldigt ont och såg lite snett ut, och utan att tänka något vidare på vad jag gjorde drog jag rätt det. Vilket gjorde ont. Hann undra om jag lyckats bryta lillfingret, sedan försvann den lilla svullnaden och värken gick över. Fingret är precis som vanligt, går att vicka på det och det känns ingenting. Men jag har fortfarande två blå-lila streck på diagonalen, på sidan av fingret där det blev snett och svullet. Hm.

Nåja, vidare med dagen: Pysslade lite med nya lägenheten, badade Kaspian, nattade (han kommer ännu i skrivande stund upp ur sängen då och då) och sen fick jag bråttom att rädda akvariefiskarna!

De har jag inte haft tid eller plats för, helgen har varit minst sagt kaotisk, och nu simmade gamle Kung Triton (en botia striata eller zebrabotia) upp och ner (fortfarande vid liv) och två neontetror hade kolat. Bråttom, bråttom med att rota fram alla akvariegrejer, hittade en plätt där det fanns plats för dem och med ett kontaktuttag i närheten. Satt sen och pratade med Kung Triton som En Äkta Knäppgök och mådde dåligt för att jag tagit livet av två fiskar. Algätaren var som vanligt, dvs. enstöring; ”gömmer mig bakom pumpen, stör inte!” Hittade ett av mina långa hårstrån i växttrasslet, Triton hade en lång rand längs sidan, så jag är lite orolig att han kanske fastnat i hårstrået… Nåja, går inte att göra mer nu än att vänta och se. Han simmade åt rätt håll när han väl kommit ner i akvariet, men det såg kämpigt ut.

Anledningen till att jag är nojig, är för att han har funnits med väldigt länge. Inte säker på exakt hur länge, men det måste vara mer än tio år vid det här laget. Han har överlevt många svåra saker: varit ensam överlevare när jag begått nåt misstag med pH-värdet eller temperaturen så alla fiskar till min stora sorg hamnat upp och ner, hoppat ur akvariet ett flertal gånger, blivit jagad av katten… Ja, det går att räkna upp mer. En pump jag hade förr, simmade han in i och fastnade i en grej som snurrar väldigt fort för att luften ska cirkulera (ok, trött i hjärnan just nu, ha överseende med att jag har lite svårt att hitta de rätta orden). Den pump jag har numera, sedan några år tillbaka, är mycket bättre, den är säker – fiskarna kan inte råka simma in i den (Kung Triton råkade dock bara inte, han simmade högst medvetet in i den, flera gånger, för den alstrade lite värme och det var mörkt, han gillar mörkt, han har en egen grotta). Hur som helst, så har han blivit väldigt speciell för mig. Det vore verkligen ett ovärdigt slut för honom att dö på grund av en flytt (eller för ett av mina hårstrån), för sådant har han också klarat galant ett flertal gånger, där andra fiskar blivit för stressade och dött.

Ja, det blev nästan ett helt inlägg om en fisk. A person’s a person, no matter how small. /Horton

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

sexton − 12 =