www.vaala.se

Disneyklassiker: Post-Renaissance (2000–2007)

Se mitt inledande inlägg här.

  • Fantasia 2000 (Fantasia 2000) ✅
  • Dinosaurier (Dinosaur)
  • Kejsarens nya stil (The Emperor’s New Groove) ✅
  • Atlantis (Atlantis: The Lost World) ✅
  • Lilo & Stitch (Lilo & Stitch) ✅
  • Skattkammarplaneten (Treasure Planet) ✅
  • Björnbröder (Brother Bear) ✅
  • Kogänget (Home on the Range)
  • Lilla Kycklingen (Chicken Little) ✅
  • Vilddjuren (The Wild)
  • Familjen Robinson (Meet the Robinsons) ✅

Fantasia 2000 har jag bara sett i sin helhet ett par gånger. En av kortfilmerna som presenteras i den knäpper jag däremot på då och då, för det är min favorit i den här samlingen av fina filmsnuttar med klassisk musik – Eldfågeln. Älskar både stilen på animeringen och historien, med en naturande som gör skogen vårfin men råkar väcka eldfågeln som bränner ner allting, tills naturanden vaknar igen och låter naturen blomstra på nytt, med storslagen musik av Igor Stravinskij som verkligen väcker liv i känslorna!

Dinosaurier har jag bara sett en gång och minns den knappt. Den har lanserats som Disneyklassiker nr 39, förutom i Sverige då Kejsarens nya stil har fått nr 39, så jag har inte räknat in den här bland Disneyklassikerna och därmed inte brytt mig om att köpa den.

Kejsarens nya stil var och är en av mina absoluta storfavoriter bland alla Disneyfilmer! Jag älskar karaktärerna, från den osjälviske Pacha till den självgode och egocentriske Kuzco till den fantastiska skurken Yzma och dumma men snälla Kronk. Det här är en film jag knäpper på när jag är sjuk eller ledsen eller när jag bara behöver ett gott skratt. Det är en film som skämtar med sig själv, den är ologisk men fullt medveten om det, samtidigt som den tar upp mer allvarliga bitar som vad vänskap egentligen handlar om. I mitt tycke en av de bästa filmer Disney har producerat, särskilt under 2000-talet.

Atlantis tyckte jag om när den kom, såg den flera gånger minns jag, men den känns inte lika bra idag. Jag tycker fortfarande det är en bra film och gillar Milos nördiga personlighet, men det är något med den kantigt tecknade stilen jag inte är förtjust i. Är dock fortfarande ett fan av musiken och scenen där Kida förvandlas till kristallen.

Lilo & Stitch är en film jag än idag tycker väldigt mycket om. Jag gillar överlag de Disneyfilmer där fokuset inte ligger på romantik utan snarare på familje- eller vänskapsband. Den här innehåller både och (samt lite romantik i bakgrunden mellan Nani och David för den som eventuellt saknar det). Det här är en fin och skojig film där man både kan skratta och bli lite ledsen. Science-fictionfantasten inom mig älskar dessutom rymdtemat med utomjordingar!

Skattkammarplaneten gillade jag mycket när den kom, tycker ännu om budskapet i den; ensam tonåring utan fadersgestalt som växer upp och inser att han inte är så ensam och klarar mer än han tror. Och återigen, rymdtema med fantastiska scener där det till synes tomma universum är fullt med liv 😊

Björnbröder tycker jag är helmysig, väldigt vacker med fin musik. Jag kanske inte tittar på den särskilt ofta numera, men den har en särskild plats i mitt hjärta då jag tidigare sett den många gånger och alltid började gråta till den.

Kogänget gillade jag inte. Har bara sett den en gång och det var många år sedan, så jag minns inte mycket av den. Det jag minns är att jag tyckte den var för löjlig men kommer inte direkt ihåg varför. Får ta och se om den snart och se om jag ändrat uppfattning.

Lilla kycklingen lärde jag mig att tycka om efter att min son upptäckte den och såg den om och om igen. Jag var först inte så förtjust i animeringen, det är fortfarande inte en favorit, men jag kan tycka filmen är lite skojig i alla fall. Alien-ungen är hur som helst urgullig!

Vilddjuren har i Sverige fått bli Disneyklassiker nr 46, men är inte listad som en Disneyklassiker annars, vilket jag inte blir riktigt klok på. Jag har hur som helst försökt se den några gånger när den gått på TV, men aldrig lyckats ta mig igenom den. Den är bara inte bra nånstans.

Familjen Robinson är jag osäker på. Bra emellanåt, men lite för galen för min smak, den hade kunnat tonas ner en hel del och fortfarande varit en rolig och fin film.

1 reaktion på “Disneyklassiker: Post-Renaissance (2000–2007)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × 3 =