www.vaala.se

Disneyklassiker: Silver (1950–1967)

Se mitt inledande inlägg här.

  • Askungen (Cinderella) ✅
  • Alice i Underlandet (Alice in Wonderland) ✅
  • Peter Pan (Peter Pan) ✅
  • Lady och Lufsen (Lady and the Tramp) ✅
  • Törnrosa (Sleeping Beaty) ✅
  • Pongo och de 101 dalmatinerna (One Hundred and One Dalmatians) ✅
  • Svärdet i Stenen (The Sword in the Stone) ✅
  • Djungelboken (The Jungle Book) ✅

Fortfarande långt före min tid men vi hade alla de här filmerna på video när jag växte upp, så det känns som min tid 😉

Askungen tycker jag bra om. Jag ser henne inte som ett offer som många andra, utan tvärtom som en väldigt stark person som lyckas (med lite hjälp av magi visserligen) ta sig ur en hård hemsituation. Hon är lugn och snäll och visar prov på en slags tyst, inre styrka som jag beundrar. Jag känner mer respekt för sådana människor än för de som gormar och skriker. Känner inte heller att jag förstår varför folk hänger upp sig på varför hon tappar skon. Det var förmodligen uträknat av den goda fén, den glassko hon fick behålla var inte ett fint minne utan ett bevis.

Alice i Underlandet tyckte jag inte riktigt om som barn (tyckte inte om boken heller), men som vuxen kan jag uppskatta den på ett annat sätt och tycker till och med den är rolig numera (samma sak med boken).

Peter Pan har jag blandade känslor för. Jag tycker storyn i sig är lite småtrist, Peter har jag alltid tyckt är elak och Wendy är tråkig. Inte så förtjust i musiken heller. Älskar däremot kapten Krok, Smee och krokodilen och som barn beundrade jag prinsessan Tigerlilja enormt mycket!

Lady och Lufsen är fortfarande en favorit. När jag väntade barn blev jag som förälskad i den på nytt och såg på den om och om igen. Tyckte den var så rofylld och gillade bilden av familjeliv i den med barn och hund. Det verkade så perfekt. Tycker fortfarande mycket om den, även om livet inte så rosenrött i verkligheten.

Törnrosa gillar jag mest för konstens skull, älskar alla bakgrundsscener och färger! Är otroligt förtjust i féerna (som jag anser är huvudpersonerna) och prins Filips pappa och häst (även prinsen har ju en personlighet som lyser igenom emellanåt till skillnad från prinsen i Askungen). Kanske lite långsam och personligen var jag aldrig så förtjust i Törnrosas sångröst (varken på svenska eller engelska) men den utsökt onda Maleficent med sin dramatiska förbannelse och svarta kläder älskar jag!

Pongo och de 101 dalmatinerna tycker jag om även om jag inte tittar på den överdrivet ofta. Gulliga valpar och skurken, återigen, helt underbar! Hur i fridens namn de kunde ha råd att ta hand om alla hundarna förstår jag dock inte!

Svärdet i stenen är charmig. Gillar den tokiga Merlin och alla djur. Fast det kändes som att filmen tog slut när det verkligen började hända saker. Hade kunnat utvecklas lite mer, jag tycker den är så rolig och bra att jag vill att den ska vara längre!

Djungelboken tyckte jag som barn var väldigt långsam och tråkig. Gillade björnen Baloo, pantern Bagheera och ormen Kaa och var också förtjust i de tre fåglarna på slutet. Tyckte inte om att Mowgli lämnade djungeln, det var ett sorgligt slut och jag blev ledsen minns jag. Som vuxen kan jag uppskatta den på ett annat vis, gillar musiken och jag förstår de vuxnas (det vill säga djurens) resonemang att föra Mowgli i säkerhet. Men jag tycker fortfarande att han skulle ha stannat i djungeln, för hur skulle han kunna trivas och må bra i ett kontrollerande mänskligt samhälle?

1 reaktion på “Disneyklassiker: Silver (1950–1967)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

tretton + tjugo =