www.vaala.se

Förnekelse

Har haft nästan konstant huvudvärk sedan jag fick diagnosen. Tänker och grubblar, läser mycket böcker i ämnet och söker på nätet. Känns nästan som att byta identitet. Fast ändå inte. Svårt att beskriva.

Tänker fortfarande mest på att något måste ha blivit fel under utredningen, att jag kanske har överdrivit eller inbillat mig saker och ting. Läser den sammanfattande utredningen om och om igen, nästan varje dag. ”Undviker att ta i hand” står det i läkarutlåtandet. Gjorde jag det? Minns jag inte ens. Jag kan ta i hand, för jag vet att man ska göra det. Sen gillar jag det kanske inte, det är lite obehagligt. Inte alltid jag vet när personen jag möter förväntar sig att vi ska ta i hand, så jag brukar vänta på att den andre ska ta initiativet. Händer kan vara kalla eller svettiga, och hur vet jag var personen nyss har varit med sina händer? Men, som sagt, jag tar ändå i hand. Tror inte direkt att någon har noterat att jag hyser en viss ovilja angående det, utom den här läkaren då … När jag träffade min f. d man kände jag å andra sidan att jag ville hålla hans hand, redan första gången vi träffades.

Utredaren sade sist vi träffades, att när jag läser på om Aspergers ska jag läsa vidare om det jag känner igen mig i, och strunta i det som inte stämmer in på mig. Ett gott råd till mig, som alltid grubblar, för mycket jag läser stämmer inte alls in på mig, och då blir jag osäker. Men diagnosen skiljer sig så otroligt mycket åt mellan olika människor. Jag kan se på min syster t. ex., som är min raka motsats och ändå har samma diagnos. Hon är utåtagerande, medan jag är väldigt inbunden, bland annat.

Äh, sonen min sover borta inatt, så jag ska försöka koppla av och inte tänka på Aspergers eller depressioner eller ångest. Ge hjärnan semester och titta på en komedi snart!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

ett × fyra =