www.vaala.se

Hösten närmar sig!

Har tänkt blogga hur länge som helst, men det har varit för mycket i skallen!

I våras sökte jag vårdadministratörprogrammet på Yh och klarade båda antagningsproven, det var en underbar känsla, då det var över 100 sökande och endast 20 platser.

Dock har det varit lite småjobbigt under sommaren, då jag inte vetat om jag kunde få finansiell hjälp från CSN. Jag fick först avslag på grund av att det saknas 22 högskolepoäng, vilka fattades för att jag hoppade av tidigare utbildning när jag inte klarade av ångesten och depressionen. Det har tagit mig nästan 10 år av personlig utveckling (med hjälp av psykologer, terapeuter och kuratorer och andra underbara människor som aldrig slutat tro på mig!) att komma så långt att jag idag klarar arbetspraktik på 50 % utan problem, att hitta något som intresserar mig och dessutom komma in på den utbildningen, i samma stad jag bor i!

Att inte få stöd från CSN krävde verkligen is i magen för att kunna hantera, men jag har återigen övertygat mig själv om att jag är på rätt väg i livet, när jag orkat kämpa mig igenom denna prövning också och idag fick beskedet att jag får studiemedel!

Nu ska jag också klara av 2 års studier, men denna gång ska jag klara det! Bara tanken att få ett riktigt jobb, en riktig lön, slippa leva på socialbidrag och Försäkringskassan (även om jag är dem evigt tacksam, för det är ju tack vare dem jag fått mat på bordet) och kunna betala tillbaka skulden till CSN – ah, den tanken alltså!

Det är inte roligt att vara psykiskt sjuk. Det är svårt att ha en osynlig sjukdom, men när jag äntligen fick rätt diagnos, fick jag också rätt hjälp och nu är jag på god väg att bli en självförsörjande medborgare, som faktiskt kommer kunna bidra med något till samhället! Jag har läänge velat ge något tillbaka, men inte haft mycket hopp att nånsin kunna göra det. Nu anar jag ett ljus långt där framme 🙂.

Det svåraste jag egentligen har att tacklas med nu, är min sons välmående. Han vill inte gå i skolan och vi har kontakt med BUP för att diskutera om han möjligen kan ha en diagnos han också. Det spelar mig ingen roll om han en eller inte, bara han får rätt hjälp i skolan! Men med mer energi i mig ska jag väl klara av den biten med!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre + nitton =