www.vaala.se

Höstens inledning

Hittar ett andningshål äntligen, känner mig hyfsat utvilad eftersom jag somnade i soffan tidigare efter en intensiv dag, så nu kan jag blogga lite!

Hittills har jag mest fokuserat på att fixa till gamla blogginlägg eftersom jag har fört över mina två tidigare bloggar till en och samma bloggdomän – tack pappa Tommy för mitt egna domännman jag fick i 30-års present! 😃

Annars har jag rensat bland alla mina foton på datorn. Ett jättejobb som är långt ifrån klart, men eftersom skolan har börjat för både mig och Kaspian är det inte prioriterat som nr 1 i listan över saker att göra.

Jag har kommit igång bra känner jag med utbildningen. Det var rätt att tala om från början att jag har Aspergers syndrom för klassen, för det känns lättare att fokusera på skolarbetet istället för att oroa sig för att andra ska tycka jag beter mig konstigt. Om jag gör något knäppt eller fel, så har de nåt att skylla på, liksom 😉. Men jag tror inte jag är konstigare än någon annan, i alla fall är alla väldigt trevliga och jag tror inte att någon känner sig utanför. Jag sitter med i matsalen medan jag äter, men jag går undan när de andra tar fram kaffet för då pratar de högre och det blir jobbigt. Ibland sitter jag då för mig själv, ibland hittar jag någon annan som också vill ha lugn och pratar med henne. Vi är bara kvinnor i vår klass. I tvåan går det två män, så det är absolut ett kvinnodominerande yrke, vårdadministratör. Men det blir nog fler och fler killar, sakta men säkert.

Med Kaspian är det mest jobbigt på morgonen. Att få upp honom ur sängen. Vi blir ofta upprörda på varandra, jag måste påminna mig hela tiden att arbeta på mitt tålamod! Men bara han kommer upp, så har vi en app på telefonen som talar om vad han ska göra. Bädda sängen (svårast), klä sig, borsta håret, äta frukost, borsta tänder, packa väskan. Sen är det när vi ska gå som nästa utmaning infaller. Han hatar nämligen strumpor! Och grus i skorna, men det förstår jag ju. I skolan går det absolut lättare än förra året! I ettan gick han knappt in i klassrummet, nu sitter han redan vid sin bänk. Flyttade den närmare lärarna, eftersom han känner sig tryggare med vuxna än med andra barn. Önskar jag hade så bra lärare när jag gick i skolan! Vi har väl våra duster med läxor, men tror inte det är värre än andra har det. Han är väldigt bra på att läsa och skriva, men han gillar det inte. Han har svårt att sitta still och bara skruvar på sig. Kan ta flera dagar ibland att skriva tre meningar.

Vi har en första kontakt med BUP, men vi har fått omboka tider nu i början på terminen innan jag fick koll på schemat, så det har inte riktigt tagit fart. Inte blivit beslutat än om han ska få gå igenom en utredning…

Men så ser det ut i stora drag.

Idag har vi varit ute med tvåorna, lekt lekar, med fokus att lära sig namn och slappna av tillsammans. Sen en muntlig gruppredovisning på eftermiddagen. Vår grupp pratade om hudcancer. Igår kväll låg jag med hjärtklappning och ville att Kitty skulle vara hos mig och spinna mig till sömns, men det hade hon ingen lust med, så jag fick ta fram spinn-ljud på mobilen… Men det gick bra. Hade väldigt roligt på utflykten och fick höra av en i klassen att jag talade ut bra på redovisningen. Har en väldigt schyst och cool lärare också, som är bra på att få oss att slappna av och ha kul, samtidigt som hon ställer krav.

Imorgon är det hemstudiedag, då ska jag fokusera på terminologin, som vi har ett prov på 10 oktober. Plugga glosor, verkligen! Men det ska nog gå bra det med, tänk positivt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

15 − tio =