www.vaala.se

Jobbig tid

Jag brukar säga att jag i perioder blir extra aspig. Ibland bara tröttnar jag och orkar inte hålla upp den där fasaden av normalitet. Vanligtvis lämnar jag inte lägenheten då, för att jag inte vill att andra ska veta om att jag inte är så normal som jag låtsas. Det brukar räcka med en eller två dagars vila.

Men nu har det gått för lång tid. Allt gör mig trött och ger mig huvudvärk. Ljud och människor, att orka följa med i andras samtal och ta mig till jobbet utan att bli överbelastad. Det tar mig 20 minuter att cykla till jobbet. Under den tiden är det ljud av bilar, byggarbete, prat, vind, regn, lövblåsare och annat skit. När jag väl kommer fram är jag gråtfärdig och vill bara skrika. Varför ska människor låta så mycket?! Jag har små lurar i öronen för att kunna lyssna på musik, det hjälper någorlunda för det dövar alla de där jobbiga ljuden. Egentligen borde jag väl ha brusreducerande stora lurar, men finns inget (såvitt jag vet) som funkar ihop med cykelhjälmen.

På jobbet är det rätt lugnt så länge jag sitter och skriver. Då har jag mina brusreducerande hörlurar och fasta rutiner. Men senaste månaderna har jag varit mer och mer pressad och jag har känt hur min hjärna börjat lägga av samtidigt som jag inte kunnat släppa tankar på jobbuppgifter hemma. Jag har svårt att förstå vad folk säger och svårt att förstå när jag måste ta reda på saker och ting själv. Svårt med egna initiativ helt enkelt. Jag tycker att jag glömmer saker vilket gör mig mer stressad. Fattade knappt hur jag skulle låsa fast cykeln i stället här om dagen, bara det liksom! När jag är lugn och någorlunda balanserad har jag inte de här problemen.

Fått mer och mer panikattacker senaste månaden och nu är det så illa att jag inte kunnat jobba på en vecka. Jag mår rätt ok så länge jag är hemma, men så fort jag går ut får jag panik och när jag väl kommer in igen är jag så trött att det tar timmar innan jag blir helt lugn igen. Mina händer skakar konstant, i skrivande stund till och med fastän klockan närmar sig 14 och jag suttit inne sedan i morse. Tanken var att jag skulle försöka ta mig till jobbet igen idag. Efter halva vägen fick jag ge upp och vända hem igen. Det bara går inte. Jag kan inte andas, jag mår illa och bara skakar.

Och jag mår sämre av att jag känner mig oduglig. Jag gillar mitt jobb, jag trivs med kollegorna. Men jag orkar inte! Det spelar ingen roll vad jag gör, inget ger mig energi. Jag sov i ett dygn, ingen energi. Jag tog mig ut på korta promenader förra veckan, blev bara mer trött. Jag lagade middag varje dag (hatar att laga mat). Jag provade att skriva och rita, men orkade inga längre stunder. Så slutligen gav jag upp och lade mig i soffan och glodde på Netflix (vilket hjälper minst av allt).

Jag har andan i halsen hela tiden och det enda jag orkar med och förstår mig på är mina katter. Jag känner att jag bara vill sitta hemma med dem resten av livet just nu. Katter är mycket lättare att förstå sig på än människor. Det allra bästa vore om jag kunde bo ute i skogen.

Men jag har tagit kontakt med vården. Det tar tid, som vanligt, men förhoppningsvis kanske jag snart får kontakt med en läkare och remiss är även skickad till vuxenhabiliteringen. Så även om det känns som att jag inte gör så mycket vettigt just nu, har jag i alla fall gjort det. I värsta fall får jag ta mig till psykakuten, men det försöker jag undvika så länge som möjligt för där vill jag verkligen inte sitta i flera timmar om jag kan slippa det.

Nytt försök imorgon.

Jag och Kitty

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

nitton − tre =