www.vaala.se

Lite om varför jag vill blogga

Inlägg jag skrev anonymt från början, men som jag nu bestämt mig för att dela.

Jag har nyligen fått en Asperger-diagnos och är ännu inte redo att berätta för alla vänner och bekanta om det. Inte ens alla i familjen känner till det ännu. Inte för att jag skäms på något vis, utan helt enkelt för att jag har mycket att smälta och landa i. Men jag behöver också skriva av mig och känna mig bekräftad, så jag bloggar lite anonymt ett tag innan jag berättar om bloggen för de jag känner.

Jag pratar inte ofta med andra människor, en del skulle nog kalla mig ensamvarg, men det stämmer inte riktigt, jag tycker om att umgås med folk, bara det är någorlunda stillsamt och mest på mina egna villkor. Men jag uttrycker mig bättre skriftligt, tycker jag själv åtminstone.

Min familj består av världens goaste, sötaste och mysigaste katt och världens vackraste och smartaste unge!

Till mina intressen hör litteratur och teckning. Jag tecknar inte så ofta längre, skriver mest och läser. En del skönlitteratur, men mest facklitteratur. Jag tycker om att lära mig saker, och jag lär mig bäst ur böcker. Tycker ofta att jag har lärt mig betydligt fler saker hemma, än jag någonsin gjort i skolan… Däremot ligger jag lite efter när det gäller sociala grejer, eller att testa saker och ting i praktiken 😉. Men det kommer väl det också, när självkänslan bättrats på lite.

Så, förutom Aspergers syndrom, har jag också dragits med social fobi, agorafobi, cellskräck och hade en period då jag hade mycket svårt att åka buss över vatten (jag inbillade mig att bussen skulle krascha ner i vattnet och dränka oss allihop). Hemsk höjdskräck på det, samt depressioner, sömnproblem (svårt att slappna av, plus att jag drömmer mycket mardrömmar), ångest och panikattacker. Har inte klarat av att slutföra någon utbildning efter gymnasiet, mer än kortare distanskurser på en termin. Och jobb har inte heller gått så bra, det längsta arbete jag haft var på ett år, och det var ett extrajobb jag hade på helgerna… Drömmen är att bli författare. Men vilket jobb som helst som inte kräver mer kontakt med människor än absolut nödvändigt, skulle jag inte tacka nej till.

Det är egentligen konstigt att det inte funkat att arbeta för mig, för när jag väl gör det så gör jag det ordentligt. Jag avskyr fuskarbete, och jag jobbar tills jag är klar! Är perfektionist. Kommer förmodligen ändra den här texten både en, och två och förmodligen tio gånger till.

Det var jag det!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

12 − sex =