www.vaala.se

Personlig utveckling – reflektion

Av och till under några år (och särskilt under det här senaste året!) har jag som några av er säkert vet, jobbat med personlig utveckling för att få bukt med depression, ångest och fobier – och att finna livsglädjen igen.

En sak som jag har märkt är väl bland annat hur osynlig vissa förändringar hos mig själv kan vara ibland. Jag kan läsa en text och tänka att det verkar vettigt och sen glömma bort den. Efter flera månader (eller år rentav) upptäcker jag texten igen och läser den på ett helt annat sätt och plötsligt faller flera bitar på plats! Och att den förändringen sker beror på flera faktorer: jag kanske har bearbetat en viss aspekt av mig själv tillsammans med psykologen, eller kanske stött på ett liknande fenomen om mig själv, hos andra människor. Att spegla sig i andra kan ibland öppna upp ögonen på en! Kanske har jag stött på nästan likadana texter, som varit formulerade på ett annat vis som jag lättare förstått, i och med att jag läser mycket har flera av mina insikter kommit från vanliga skönlitterära böcker, eller faktaböcker som egentligen inte haft med ämnet psykologi att göra!

Att skriva själv har också varit en del i min själv-terapi. Inte sällan utgör karaktärerna en spegling av mig själv, inte alltid huvudpersonen, utan jag har gått lika mycket in i skurkrollen som i hjälterollen och många gånger kunnat identifiera mig mer med till exempel diktatorn i berättelsen, än med någon annan. Det är tröttsamt ibland med all information och dåligt formulerade texter kan rentav ha fått mig att slå bakut. Jag fick tampas med frågor som ”varför ska bara jag förändras?” eller ”är det inte meningen att vi alla ska kunna vara oss själva?” Numera tycker jag istället, för det mesta, att allt jag hittar är riktigt intressant! Jag vill inte förändras till någon jag inte är, utan snarare gå in mer i den jag faktiskt är – om ni fattar.

Personligen har jag sedan barndomen tampats med att inte vilja synas och höras, samtidigt som det är exakt vad jag har velat! Jag har väntat på andras godkännande för att kunna fortsätta med det jag gör (och ja, jag gör fortfarande så rätt ofta), utan att riktigt tänka på om det verkligen varit något jag själv vill. Samtidigt förstår jag nu i efterhand att det kanske inte alltid verkat så i andras ögon…

Jag gick estetiska programmet på gymnasiet (dels för att det var det jag kände att jag kunde klara av just då, men också för att jag ville det), valde att avbryta vidare studier för att istället bilda familj och har i hela mitt liv varit säker på åtminstone en sak om mig själv – det att jag vill skriva. Jag glömde bort det ett tag, ville imponera på ”alla” och slösade en massa tid och energi på kurser och program på högskolenivå som jag ända in i hjärtat kände inte ledde någon vart. Även om jag har mina tvivel, så känns det ändå som att det inte finns något annat alternativ för mig än att bli författare. Jag tänker inte börja plugga igen (möjligen kan jag tänka mig en och annan skrivarkurs), jag känner mig helt bergsäker på mitt val att vilja ha ett deltidsjobb (som kan vara vilket som helst, bara jag i grunden trivs med kolleger och mår bra på jobbet), så att jag kan ägna så mycket tid som möjligt åt familjen och skrivandet. Det är vad jag känner är viktigt för just mig! Jag vill må bättre för att få bättre självkänsla, så att jag kan fortsätta känna mig trygg i det valet och orka kämpa för det.

Jag vill också ha vänner nu (alltså vänner i samma stad där jag bor, som jag kan träffa på en mer daglig basis). Jag är dock lite av en ensamvarg. I skolan kunde jag aldrig begripa varför kompisar ville träffa mig på helgerna också, när vi umgicks hela veckan, både i skolan och efter skoltid. Helgerna ville jag gärna ha för mig själv, men jag kunde göra undantag ibland om vännerna lockade med filmkväll med pizza, godis och massa skitsnack och trams (som jag faktiskt också har behov av, även om jag oftast föredrar lite mer meningsfulla diskussioner)!

Hur som helst, den senaste insikten jag har haft handlar om konst. När det gäller att teckna och måla har jag varit blockerad i flera år. Sedan jag slutade gymnasiet har det inte blivit mycket tecknande alls, fått vissa ryck ibland men det har snabbt ebbat ut. Jag har skyllt på mina prioriteringar. Att jag skriver istället. Och det är väl delvis sant, men det jag kom på nu i dagarna, efter att jag gått med i målargruppen på Samspelet och börjat följa en blogg vars innehåll är dikter och teckningar helt i blyerts (!), är att blockeringen väldigt mycket berott på att min dåliga självkänsla. Jag har jämfört mig med andra, försökt härma och bli lika ”duktig” och därmed målat, ritat, tecknat sådant som inte är min stil! Jag är inte särskilt duktig med färger. Har alltid föredragit att teckna i blyerts, sedan tonåren har jag även gillat att lägga till lite färg (med färgpennor) men inte låtit det ta över.

För cirka en vecka sedan började jag teckna igen. Idag blev teckningen färdig. Det var svårt, jag hade glömt hur man ritar armar, händer och fötter och jag fick tänka till hur jag skulle lösa det problemet. Men jag levde mig för första gången på alla dessa år verkligen in i teckningen och tyckte det var roligt med utmaningen! Och framför allt, så tillät jag mig att göra den på mitt sätt! Det är inget mästerverk, men jag är nöjd och glad och väldigt stolt över att jag fick ur mig… mig själv, helt enkelt! Så det är väl vad jag ska försöka rikta in mig på hädanefter.

Alla människor är olika, vi är alla unika. Jag ska göra det jag tycker är roligt, för att uttrycka mig själv, inte för att vinna uppmärksamhet eller jämföra mig med vad andra gör. Det är helt OK att tycka andras arbeten är bra, utan att genast låta det betyda att det jag gör är dåligt. Det jag vet att jag mår bra av att göra, är just att teckna och skriva (och läsa och pyssla med min blogg), så det är klart att jag ska prioritera dessa intressen, nära dem – men göra dem på mitt sätt, uttrycka mig själv och ingen annan!

Några länkar som hjälpt mig i självterapin (som jag tycker är självklart att lägga tid på, i kombination med professionell hjälp hos en psykolog):

  1. http://nollkommasjumillimeter.wordpress.com/
  2. http://www.terapisnack.com/
  3. http://www.yogajournal.com/
  4. http://zenhabits.net/meditate/

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 + 7 =