SilverMagpies blogg

Rätt ordning?

Jag har nyligen målat om i lägenheten och gjort mig av med gamla saker och möbler samt köpt in lite nytt. När jag nu stod och beundrade min nya bokhylla (för varför inte?) blev jag att tänka på när jag var yngre och läste. Som barn och tonåring var jag en läsande person, jag hade ingen mobil och tyckte inte om Internet. Spelade några spel offline och använde datorn till att skriva med, annars var jag definitivt inte teknikintresserad och sociala medier lockade absolut inte. Jag är så osocial på fritiden att jag inte ens vill umgås med personer på nätet. Än idag spelar jag offline och jag klarar inte av forum eller Facebook eller något sådant. Jag har Instagram och min blogg, det räcker.

Hur som helst, böcker. Jag var mycket noggrann förr när jag läste. Vartenda ord skulle läsas, inklusive informationen om förlag och originaltitel, baksidestexten allra först, självklart förord, eftertext och alla tack till som författaren eventuellt ville dela med sig av. Fullt så noga är jag inte längre, förordet är viktigt och tack till läser jag än, men jag skummar mest förbi alla namn.

I rätt ordning skulle det läsas också. Man börjar med första kapitlet och slutar med det sista. Självklart. I skolan inte fullt så enkelt, i läroböcker kunde lärarna tycka att vi skulle läsa kapitel två, sedan kapitel tio, tillbaka till kapitel tre och så vidare. Det drev mig till vansinne! Om författaren nu har skrivit boken i den här ordningen, varför läsa den i en helt annan ordning?! På universitetet markerade jag alla sidnummer vi skulle läsa, på så sätt kunde jag kontrollera när vi ansågs vara klara med boken om några sidor hoppats över, så kunde jag läsa dem i efterhand. Som vuxen började jag förstå ett varför med denna oordning. All information var inte nödvändig för uppgiften vi hade. Lärarna valde ut det de trodde vi skulle ha användning för under den nuvarande uppgiften. Blev inte lättare för det. Jag läser inte ens tidningar för att jag tycker att de är för röriga. Mamma gör än idag markeringar i spalter hon tycker jag borde läsa, för ger hon mig hela tidningen med något vagt om att det finns något om mat/näringsämnen/recept eller vad hon nu tycker jag borde se, så läser jag den inte.

Mamma kan fortfarande skratta till när vi minns tiden då jag skulle highlighta sådant jag tyckte var viktigt i läroböckerna. ”Du ska markera vissa ord, inte hela sidan!” Allt var ju viktigt, tyckte jag. Det var svårt att sortera ut. Jag kunde skriva uppsatser utan större problem, men när jag kom till delen med inledning och sammanfattning (båda tog jag sist) kunde jag bli helt knäpp. Jag minns att jag kunde börja gråta till och med, sammanfattningar är jag inte bra på. Det är största anledningen till att jag sällan skickar in mina egna manus, då det är också är tänkt att jag ska skriva en sammanfattning om handlingen i följebrevet. Om jag nu skulle få en bok utgiven någon gång, hoppas jag förlaget ansvarar för baksidestexten!

Ja, dessa tankar ploppade upp i skallen denna söndagsmorgon. Jag behövde få det ur mig, för jag märkte att jag stod och stirrade in i skafferiet utan att något faktiskt hände med den tänkta frukosten. 🤪

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

tjugo + 8 =