www.vaala.se

Skrivstopp

Jag har sedan barnsben använt skrivandet som hjälpmedel för att uttrycka mig själv. Jag är inte en bra talare. Alls. Att skriva är mycket lättare än att prata. Jag skriver när jag är glad, jag skriver när jag är ledsen, när jag får panik, när jag vill dö och när jag vill leva! Jag skriver för att minnas, eller för att få ur mig något jag inte kan sluta tänka på.

Det känns därmed lite märkligt att jag de senaste två veckorna knappt har kunnat skriva alls. Man kan tycka att min privata dagbok vore perfekt för ändamålet att skriva av sig om en stundande skilsmässa (och visst, lite grann om det står det allt i den, men mest om tiden före vi bestämde oss för att sätta punkt för förhållandet). Nåväl, dagboken får vila, det gör väl inte så mycket. Men att inte kunna skriva på mina böcker..!

Tankarna går i ett. Det är skilsmässa, det är ekonomi och bidrag, det är lägenhetsletande, det är en sjuk son, terapi, arbetsträning som aldrig riktigt kommer igång som jag vill, städa, handla, tvätta, kan inte gå ner i varv, går runt i cirklar när jag inte har något att göra, glor alldeles för mycket på TV om kvällarna, försöker meditera, gör yoga och motionerar och försöker tänka på kosten.

Ovanpå allt detta snurrar tankarna kring mina karaktärer och vad de pysslar med, hur jag ska lösa det där inledande kapitlet i för att inte framtida läsare ska tröttna efter en sida, eller hur jag egentligen ska göra med de där sista kapitlen som jag skriver om hela tiden (har hittills skrivit ner fyra tänkbara slut på boken!). Vad ska lyftas fram? Kan, eller ska jag, rentav ta bort det där stycket som irriterar mig? Och hur tusan ska jag egentligen lyckas få till den där repliken som bara låter konstig hur jag än skriver den?! När jag väl sätter mig med skrivprogrammet får jag inte ner ett enda ord och när jag lägger ifrån mig datorn haglar idéerna åter över mig och invaderar hela hjärnan, samtidigt som jag undrar om jag kommer få sova en hel natt, eller om det blir antingen sonen eller katten som väcker mig klockan 4-5 på morgonen igen!

Konstigt nog känner jag samtidigt att jag mår bra. Jag går faktiskt runt och är glad! Sjunger och trallar till och med! Ser fram emot framtiden. 🙂 Jag är bara lite frustrerad över att jag inte kan skriva, när jag som mest känner att jag skulle behöva lite verklighetsflykt…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × 4 =