www.vaala.se

Live-action Disney: 10-i-topp

Tänkte försöka mig på att ranka de live action-versioner av Disneys tecknade klassiker. Här nedan listar jag dem som jag själv har sett i den ordning de släppts. Har jag missat någon kommentera gärna 🙂

  • 101 dalmatiner, 1996
  • Alice i Underlandet, 2010
  • Maleficent, 2014
  • Berättelsen om Askungen, 2015
  • Djungelboken, 2016
  • Skönheten och Odjuret, 2017
  • Christoffer Robin och Nalle Puh, 2018
  • Dumbo, 2019
  • Aladdin, 2019
  • Lejonkungen, 2019

Det här är alltså mina personliga åsikter, jag förväntar mig inte alla ska tycka som jag (vore tråkigt om alla var lika och tyckte likadant), så rankingen baseras på mina egna tankar och känslor. Jag börjar med den jag tycker sämst om och avslutar med den jag tycker bäst om 😊

Varning för spoilers!

10. Dumbo är väl ingen överraskning att den hamnade sist för er som läst mina tidigare inlägg över Disney-eras. Jag tyckte inte om den tecknade som barn, och även om den här versionen var bättre hamnar den ändå sist på listan. Ett stort plus är att Dumbo och hans mamma blir fria på slutet!

9. Berättelsen om Askungen är fin att se på. Älskar klänningen! Tycker om att man får se mer av prinsen och något som verkligen berörde mig var när han låg hopkrupen som ett barn hos sin döende far. Annars föll den platt. Askungen fick ju mindre personlighet än i den tecknade och för mig funkade det inte att den elaka styvmodern introducerades först när Askungen var nästan vuxen. I den tecknade verkade hennes roll som tjänare smygas in på ett mer naturligt sätt. Kungen var roligare i den tecknade och jag tyckte det kändes lite onödigt att ”döda” honom.

8. Skönheten och Odjuret tyckte jag var bra när jag såg den första gången. Jag såg den på bio och var faktiskt riktigt förtjust, skrev om den upplevelsen här (min åsikt har förändrats något sedan dess!). Odjuret var inte alls lika läskig och nej, jag tyckte inte om den gula klänningen… Filmen är fin att se på, tycker skådisarna är helt ok, älskar Gastons sidekick! Förstår dock inte varför det måste förklaras så tydligt att tiden stod still. Redan som barn fattade jag väl att tiden stod stilla i och runtom slottet (det räknade jag ut när jag såg Odjuret riva sönder bilden på sig själv och han sedan såg exakt likadan ut som på den bilden när han förvandlades tillbaka till människa). Den tecknade är en av mina absoluta favoriter bland Disney-klassikerna och något jag hade sett fram emot var scenen med böckerna (jag ville ha något lika eller helst än mer storslaget och blev faktiskt lite besviken här) och Odjurets rytande av djupaste sorg när Belle lämnade honom för att rädda sin pappa (istället brast han ut i sång). Jag ville tycka om den här filmen, och ett tag gjorde jag det också, men den blev liksom tråkigare för varje gång jag såg den så jag tittar hellre på den tecknade versionen.

7. Maleficent hamnar lite i botten på grund av att de sabbade hennes ondska och mina favoritkaraktärer från den tecknade filmen – nämligen de tre feerna! Jag tyckte Angelina Jolie var perfekt för rollen och filmen var mörk och mystisk vilket jag tyckte om liksom skådisen som spelade Aurora. Men när de nu ändrade de tre (två) önskningarna kunde de inte hittat på något bättre än att för alltid vara sorglös? Vis, modig kanske? Något passande för en framtida monark? Jag tyckte inte heller om att hennes mamma blev än mer menlös i den här versionen (dog i bakgrunden och hade typ en replik) och att pappan blev helt galen (och överhuvudtaget lyckades bli kung, det var inte något som hände bara så där förr då folk föddes in i förutbestämda roller beroende på vilken klass de tillhörde). Dessutom var den tecknade Maleficent den perfekta versionen av ondska och här fick hon, precis som alla andra efter Darth Vader (som är min absoluta favorit-ondis för eviga tider!), en bakgrundshistoria som måste göra henne god. Och varför döper någon sitt goda, sorglösa fébarn till Maleficent (= ondskefull)?!

6. Djungelboken har jag inte sett så många gånger men jag tyckte den var helt okej. Mowgli fick en mer utvecklad personlighet och de datoranimerade djuren såg fina ut. Det enda jag inte tyckte om var att Kaa inte sjöng sin hypnossång (gillade däremot att han blev omgjord till en hon) och att kung Louie var så onaturligt gigantisk (och att han sjöng). Det jag tyckte mest om var att Mowgli stannade i djungeln. Det allra mest sorgliga och obegripliga för mig i den tecknade versionen var just att han gick tillbaka till människor han aldrig träffat eller visste något om eller ens kunde prata med.

5. Alice i Underlandet. Jag tycker så mycket om Tim Burtons filmer! Och både den här och uppföljaren är filmer jag kan se om utan problem. Älskar de galna karaktärerna och Alices underbara hjärna och att dikten om monstret (från boken) äntligen får någon typ av mening när det nu faktiskt existerar och måste bekämpas. Så att filmen hamnar på femte plats är helt enkelt för att jag rankar några av de andra filmerna högre, inte för att jag inte tycker om den.

4. 101 dalmatiner kom redan när jag var barn och för att ha några år på nacken tycker jag ändå de datoranimerade hundarna håller än idag. Det är en kul familjefilm och Glenn Close som Cruella de Ville är ju helt enkelt underbar (det är mycket hon som är anledningen till att jag gillar den här filmen så mycket)! Jag tyckte om att de flyttade fram tidsperioden några år så att Roger designade spel istället för att spela piano, det funkade för tiden och jag tycker det funkar idag.

3. Christoffer Robin och Nalle Puh är en av de finaste filmer jag sett på länge vad gäller alla dessa Disney-filmer. Det var både nostalgi på hög nivå och skojigt så man fick skratta. Alla växer vi upp och lämnar mycket från barndomen bakom oss, samtidigt som vi måste komma ihåg att vårda vårt inre barn, om inte annat för våra egna barns skull.

2. Lejonkungen var den första film min son verkligen älskade att se på bio! Innan dess var han inte överdrivet förtjust i att gå på bio då han inte gillar att sitta still så länge i en miljö där han inte känner sig helt bekväm. Men Lejonkungen pratade han nonstop om i flera dagar efteråt! Och jag kan förstå varför. Jag tyckte den här filmen var så otroligt välgjord och personligen gillar jag när de följer den tecknade ramen nästan helt och hållet. Djuren såg riktigt verkliga ut och några skojiga tillägg som man kunde skratta åt. Det enda jag egentligen inte tyckte om (och som gör att den hamnar på andra plats) är Scars förkortade sång och valet av Beyoncé som verkligen inte är i min smak vad gäller musik. Musik av den typen får mig lätt att sitta och cringea, om jag får välja ett tonårsuttryck.

1. Aladdin toppar min lista! Jag älskade nästan allting – alla färger, musiken, de tillägg som avvek från den tecknade versionen kändes helt rätt. Valet av skådisar. Will Smith som Genie var helt underbar och Jasmine och Aladdin kändes också helt rätt. Det tog ett tag för mig att vänja mig vid den nya Jafar, men när jag slutade jämföra med den tecknade insåg jag att han var helt okej. Dock ville jag verkligen se honom förvandlas till en jätteorm (hoppas på en uppföljare mest av det skälet!), men annars är det här verkligen min favorit hittills gällande Disneys live-actionfilmer. Jag har skrivit en gång tidigare om den här filmen, ni hittar det inlägget här.