www.vaala.se

Live-action Disney: 10-i-topp

Tänkte försöka mig på att ranka de live action-versioner av Disneys tecknade klassiker. Här nedan listar jag dem som jag själv har sett i den ordning de släppts. Har jag missat någon kommentera gärna 🙂

  • 101 dalmatiner, 1996
  • Alice i Underlandet, 2010
  • Maleficent, 2014
  • Berättelsen om Askungen, 2015
  • Djungelboken, 2016
  • Skönheten och Odjuret, 2017
  • Christoffer Robin och Nalle Puh, 2018
  • Dumbo, 2019
  • Aladdin, 2019
  • Lejonkungen, 2019

Det här är alltså mina personliga åsikter, jag förväntar mig inte alla ska tycka som jag (vore tråkigt om alla var lika och tyckte likadant), så rankingen baseras på mina egna tankar och känslor. Jag börjar med den jag tycker sämst om och avslutar med den jag tycker bäst om 😊

Varning för spoilers!

10. Dumbo är väl ingen överraskning att den hamnade sist för er som läst mina tidigare inlägg över Disney-eras. Jag tyckte inte om den tecknade som barn, och även om den här versionen var bättre hamnar den ändå sist på listan. Ett stort plus är att Dumbo och hans mamma blir fria på slutet!

9. Berättelsen om Askungen är fin att se på. Älskar klänningen! Tycker om att man får se mer av prinsen och något som verkligen berörde mig var när han låg hopkrupen som ett barn hos sin döende far. Annars föll den platt. Askungen fick ju mindre personlighet än i den tecknade och för mig funkade det inte att den elaka styvmodern introducerades först när Askungen var nästan vuxen. I den tecknade verkade hennes roll som tjänare smygas in på ett mer naturligt sätt. Kungen var roligare i den tecknade och jag tyckte det kändes lite onödigt att ”döda” honom.

8. Skönheten och Odjuret tyckte jag var bra när jag såg den första gången. Jag såg den på bio och var faktiskt riktigt förtjust, skrev om den upplevelsen här (min åsikt har förändrats något sedan dess!). Odjuret var inte alls lika läskig och nej, jag tyckte inte om den gula klänningen… Filmen är fin att se på, tycker skådisarna är helt ok, älskar Gastons sidekick! Förstår dock inte varför det måste förklaras så tydligt att tiden stod still. Redan som barn fattade jag väl att tiden stod stilla i och runtom slottet (det räknade jag ut när jag såg Odjuret riva sönder bilden på sig själv och han sedan såg exakt likadan ut som på den bilden när han förvandlades tillbaka till människa). Den tecknade är en av mina absoluta favoriter bland Disney-klassikerna och något jag hade sett fram emot var scenen med böckerna (jag ville ha något lika eller helst än mer storslaget och blev faktiskt lite besviken här) och Odjurets rytande av djupaste sorg när Belle lämnade honom för att rädda sin pappa (istället brast han ut i sång). Jag ville tycka om den här filmen, och ett tag gjorde jag det också, men den blev liksom tråkigare för varje gång jag såg den så jag tittar hellre på den tecknade versionen.

7. Maleficent hamnar lite i botten på grund av att de sabbade hennes ondska och mina favoritkaraktärer från den tecknade filmen – nämligen de tre feerna! Jag tyckte Angelina Jolie var perfekt för rollen och filmen var mörk och mystisk vilket jag tyckte om liksom skådisen som spelade Aurora. Men när de nu ändrade de tre (två) önskningarna kunde de inte hittat på något bättre än att för alltid vara sorglös? Vis, modig kanske? Något passande för en framtida monark? Jag tyckte inte heller om att hennes mamma blev än mer menlös i den här versionen (dog i bakgrunden och hade typ en replik) och att pappan blev helt galen (och överhuvudtaget lyckades bli kung, det var inte något som hände bara så där förr då folk föddes in i förutbestämda roller beroende på vilken klass de tillhörde). Dessutom var den tecknade Maleficent den perfekta versionen av ondska och här fick hon, precis som alla andra efter Darth Vader (som är min absoluta favorit-ondis för eviga tider!), en bakgrundshistoria som måste göra henne god. Och varför döper någon sitt goda, sorglösa fébarn till Maleficent (= ondskefull)?!

6. Djungelboken har jag inte sett så många gånger men jag tyckte den var helt okej. Mowgli fick en mer utvecklad personlighet och de datoranimerade djuren såg fina ut. Det enda jag inte tyckte om var att Kaa inte sjöng sin hypnossång (gillade däremot att han blev omgjord till en hon) och att kung Louie var så onaturligt gigantisk (och att han sjöng). Det jag tyckte mest om var att Mowgli stannade i djungeln. Det allra mest sorgliga och obegripliga för mig i den tecknade versionen var just att han gick tillbaka till människor han aldrig träffat eller visste något om eller ens kunde prata med.

5. Alice i Underlandet. Jag tycker så mycket om Tim Burtons filmer! Och både den här och uppföljaren är filmer jag kan se om utan problem. Älskar de galna karaktärerna och Alices underbara hjärna och att dikten om monstret (från boken) äntligen får någon typ av mening när det nu faktiskt existerar och måste bekämpas. Så att filmen hamnar på femte plats är helt enkelt för att jag rankar några av de andra filmerna högre, inte för att jag inte tycker om den.

4. 101 dalmatiner kom redan när jag var barn och för att ha några år på nacken tycker jag ändå de datoranimerade hundarna håller än idag. Det är en kul familjefilm och Glenn Close som Cruella de Ville är ju helt enkelt underbar (det är mycket hon som är anledningen till att jag gillar den här filmen så mycket)! Jag tyckte om att de flyttade fram tidsperioden några år så att Roger designade spel istället för att spela piano, det funkade för tiden och jag tycker det funkar idag.

3. Christoffer Robin och Nalle Puh är en av de finaste filmer jag sett på länge vad gäller alla dessa Disney-filmer. Det var både nostalgi på hög nivå och skojigt så man fick skratta. Alla växer vi upp och lämnar mycket från barndomen bakom oss, samtidigt som vi måste komma ihåg att vårda vårt inre barn, om inte annat för våra egna barns skull.

2. Lejonkungen var den första film min son verkligen älskade att se på bio! Innan dess var han inte överdrivet förtjust i att gå på bio då han inte gillar att sitta still så länge i en miljö där han inte känner sig helt bekväm. Men Lejonkungen pratade han nonstop om i flera dagar efteråt! Och jag kan förstå varför. Jag tyckte den här filmen var så otroligt välgjord och personligen gillar jag när de följer den tecknade ramen nästan helt och hållet. Djuren såg riktigt verkliga ut och några skojiga tillägg som man kunde skratta åt. Det enda jag egentligen inte tyckte om (och som gör att den hamnar på andra plats) är Scars förkortade sång och valet av Beyoncé som verkligen inte är i min smak vad gäller musik. Musik av den typen får mig lätt att sitta och cringea, om jag får välja ett tonårsuttryck.

1. Aladdin toppar min lista! Jag älskade nästan allting – alla färger, musiken, de tillägg som avvek från den tecknade versionen kändes helt rätt. Valet av skådisar. Will Smith som Genie var helt underbar och Jasmine och Aladdin kändes också helt rätt. Det tog ett tag för mig att vänja mig vid den nya Jafar, men när jag slutade jämföra med den tecknade insåg jag att han var helt okej. Dock ville jag verkligen se honom förvandlas till en jätteorm (hoppas på en uppföljare mest av det skälet!), men annars är det här verkligen min favorit hittills gällande Disneys live-actionfilmer. Jag har skrivit en gång tidigare om den här filmen, ni hittar det inlägget här.

Disneyklassiker: The Revival (2008-nutid)

Se mitt inledande inlägg här.

  • Bolt (Bolt) ✅
  • Prinsessan och grodan (The Princess and the Frog) ✅
  • Trassel (Tangled) ✅
  • Nalle Puhs film – nya äventyr i Sjumilaskogen (Winnie the Pooh)
  • Röjar-Ralf (Wreck-it Ralph) ✅
  • Frost (Frozen) ✅
  • Big Hero 6 (Big Hero 6) ✅
  • Zootropolis (Zootopia) ✅
  • Vaiana (Moana) ✅
  • Röjar-Ralf kraschar internet (Ralph Breaks the Internet) ✅
  • Frost 2 (Frozen 2) ✅

Den här eran tog lite tid för mig att hänga med i. Jag fick ju barn 2008 (skulle fylla 22 år) och då var det mest barnkanalen och diverse kortfilmer som gällde ett tag framöver (knäppte jag på en Disneyfilm var det mest från de tidigare erorna jag ville visa min son). Trassel såg jag när den kom på dvd men nästan alla andra filmer här har jag sett i efterhand (alltså inte i samband med att de kom på bio eller släpptes på dvd utan senare). Vid det här laget har jag sett alla, utom Nalle Puh – förmodligen för att den i Sverige inte lanserades som en av Disneyklassikerna av någon anledning, så jag har missat den. Det blir alltså med vuxna ögon jag ser på den här erans filmer 😊

Bolt är en helt okej film. Fint gjord, kul och lite spännande. Min son tyckte väldigt mycket om den förut, särskilt Bolts super-bark!

Prinsessan och grodan är fint tecknad, jag gillar att de gick tillbaka till 2D. Men alldeles för många sångnummer för min smak och jag personligen är inte förtjust i den typen av musik. Gillade Tianas jordnära personlighet, men i övrigt är det här inte en favoritfilm.

Trassel älskar jag (bättre än Frost)! En av de bättre filmerna i den här eran, även om det finns några saker jag reagerar på som väldigt ologiska, som att skurken talar om när hennes kidnappade barn fyller år och att ingen i hela stan reagerar på att en blond, grönögd flicka vandrar omkring bland dem trots avsaknaden av andra grönögda blondiner i sagda stad. Men det är något med den här filmen som får mig att vilja blunda för dessa detaljer. Jag gillar Rapunzels härliga attityd, att hon springer runt barfota hela tiden och lyckas bli vän med de flesta. Flynn (Eugene) är absolut den bästa Disneyprinsen och jag älskar hela det här äventyret de är med om tillsammans. Musiken och sångnumren är helt underbara – särskilt Nu när jag ser dig (I see the light) och mor Gothels Mamma vet bäst (Mother knows best).

Nalle Puhs film – nya äventyr i Sjumilaskogen har jag inte sett… Jag har sett andra Nalle Puh-filmer och serien som gick på Disneytimmen när jag var liten, för jag gillar Nalle Puh. Ändå har jag lyckats missa den här. Nr 51 ska det vara, förutom i Sverige då den inte finns med på listan och Röjar-Ralf istället har nummer 51.

Röjar-Ralf en favorit. En film där jag kan skratta åt det roliga, gråter alltid på slutet och blir nostalgisk när jag får syn på Sonic. Tycker det är en toppenfilm!

Frost är något överskattad. Den populära sången Let it go fastnar lätt i huvudet, men det är för många musiknummer och trollsången är hemsk. Vacker att se på, men inte mycket innehåll. Än idag undrar jag vad det var för karta som trillade ur en bok i början av filmen och vad den kan betyda? Nej, den här filmen funkar inte riktigt för mig. Jag gillar Anna och den vackra snön och naturen.

Big Hero 6 är en helt underbar film! Den hör till favoriterna – bra story, kul och lite sorglig. Älskar den japanska influensen (klingar väl med mitt anime-intresse) och röstskådisarna har gjort ett underbart jobb med att förmedla känslor. Skulle verkligen behövas en Baymax inom vården!

Zootropolis är helt okej. Har inget att anmärka på mer än att jag undrar vad de köttätande djuren äter för något när de alla lever tillsammans. Jag är själv vegetarian och skulle inte ha något emot en värld där alla är vänner och inte äter upp varandra (men balansen i naturen fungerar inte på det sätter, och många köttätare, som mina egna katter till exempel, måste få i sig ett särskilt ämne som bara finns i kött för att kunna leva. Ja, det blev en liten sidfot som ni kan ignorera om ni vill). Hur som helst, tycker det är en kul film, älskar hur de tänkt till med den stora staden med alla sina inre klimat-världar för att passa olika varelser på Jorden. Tycker om Judys positiva och envisa personlighet och trickstern Nick (mycket för att han är en räv och påminner om Robin Hood som jag älskade som barn).

Moana tycker jag riktigt bra om. Det tog faktiskt ganska lång tid innan jag såg den, för de olika trailers jag såg lockade mig inte alls och när folk beskrev filmen för mig tyckte jag bara det hela lät konstigt/löjligt. Men när jag väl satte mig ner och såg filmen blev jag helt såld. För det första är animeringen helt fantastiskt, för det andra bra story och spännande karaktärer. Människorna har mer normala kroppsproportioner än de brukar ha i tecknade filmer (ja, med undantag för Maui kanske) och så är ju också det här en film som saknar det romantiska elementet, vilket jag gillar. Känns som att det här är favorit nr 1 från den här eran i mitt tycke!

Röjar-Ralf kraschar internet som är uppföljaren till Röjar-Ralf tycker jag är bra, även om den inte slår första filmen. Under 90-talet var uppföljare (direkt till dvd) sällan bra eller genomtänkta överhuvudtaget, men numera tycker jag de anstränger sig mer att få det rätt. Gillade inslaget med alla Disney-prinsessorna 😊

Frost 2 är enligt internet Disneyklassiker nr 58 (har knepigt nog även sett den som nr 57 men vet inte hur väl det stämmer). Jag har den själv på dvd och det finns inget nummer alls, så jag är osäker på om den ens ska vara med här. Men slutligen bestämde jag mig ändå för att ta med den, då jag inkluderat tidigare filmer som inte lanserats som Disneyklassiker i Sverige. I mitt tycke slår tvåan den första Frost-filmen med råge! Här finns det äntligen lite innehåll och inte bara vackert och storslaget på ytan. Känns lite grann som att första filmen fick lite upprättelse här och jag uppskattade att få veta mer om föräldrarnas bakgrund och liv (särskilt med tanke på att de verkade vara idioter i den första filmen). Jag är fortfarande inte helt övertygad om deras livsval, eller om filmerna i sin helhet, och föredrar H. C. Andersens Snödrottningen.

Disneyklassiker: Post-Renaissance (2000–2007)

Se mitt inledande inlägg här.

  • Fantasia 2000 (Fantasia 2000) ✅
  • Dinosaurier (Dinosaur)
  • Kejsarens nya stil (The Emperor’s New Groove) ✅
  • Atlantis (Atlantis: The Lost World) ✅
  • Lilo & Stitch (Lilo & Stitch) ✅
  • Skattkammarplaneten (Treasure Planet) ✅
  • Björnbröder (Brother Bear) ✅
  • Kogänget (Home on the Range)
  • Lilla Kycklingen (Chicken Little) ✅
  • Vilddjuren (The Wild)
  • Familjen Robinson (Meet the Robinsons) ✅

Fantasia 2000 har jag bara sett i sin helhet ett par gånger. En av kortfilmerna som presenteras i den knäpper jag däremot på då och då, för det är min favorit i den här samlingen av fina filmsnuttar med klassisk musik – Eldfågeln. Älskar både stilen på animeringen och historien, med en naturande som gör skogen vårfin men råkar väcka eldfågeln som bränner ner allting, tills naturanden vaknar igen och låter naturen blomstra på nytt, med storslagen musik av Igor Stravinskij som verkligen väcker liv i känslorna!

Dinosaurier har jag bara sett en gång och minns den knappt. Den har lanserats som Disneyklassiker nr 39, förutom i Sverige då Kejsarens nya stil har fått nr 39, så jag har inte räknat in den här bland Disneyklassikerna och därmed inte brytt mig om att köpa den.

Kejsarens nya stil var och är en av mina absoluta storfavoriter bland alla Disneyfilmer! Jag älskar karaktärerna, från den osjälviske Pacha till den självgode och egocentriske Kuzco till den fantastiska skurken Yzma och dumma men snälla Kronk. Det här är en film jag knäpper på när jag är sjuk eller ledsen eller när jag bara behöver ett gott skratt. Det är en film som skämtar med sig själv, den är ologisk men fullt medveten om det, samtidigt som den tar upp mer allvarliga bitar som vad vänskap egentligen handlar om. I mitt tycke en av de bästa filmer Disney har producerat, särskilt under 2000-talet.

Atlantis tyckte jag om när den kom, såg den flera gånger minns jag, men den känns inte lika bra idag. Jag tycker fortfarande det är en bra film och gillar Milos nördiga personlighet, men det är något med den kantigt tecknade stilen jag inte är förtjust i. Är dock fortfarande ett fan av musiken och scenen där Kida förvandlas till kristallen.

Lilo & Stitch är en film jag än idag tycker väldigt mycket om. Jag gillar överlag de Disneyfilmer där fokuset inte ligger på romantik utan snarare på familje- eller vänskapsband. Den här innehåller både och (samt lite romantik i bakgrunden mellan Nani och David för den som eventuellt saknar det). Det här är en fin och skojig film där man både kan skratta och bli lite ledsen. Science-fictionfantasten inom mig älskar dessutom rymdtemat med utomjordingar!

Skattkammarplaneten gillade jag mycket när den kom, tycker ännu om budskapet i den; ensam tonåring utan fadersgestalt som växer upp och inser att han inte är så ensam och klarar mer än han tror. Och återigen, rymdtema med fantastiska scener där det till synes tomma universum är fullt med liv 😊

Björnbröder tycker jag är helmysig, väldigt vacker med fin musik. Jag kanske inte tittar på den särskilt ofta numera, men den har en särskild plats i mitt hjärta då jag tidigare sett den många gånger och alltid började gråta till den.

Kogänget gillade jag inte. Har bara sett den en gång och det var många år sedan, så jag minns inte mycket av den. Det jag minns är att jag tyckte den var för löjlig men kommer inte direkt ihåg varför. Får ta och se om den snart och se om jag ändrat uppfattning.

Lilla kycklingen lärde jag mig att tycka om efter att min son upptäckte den och såg den om och om igen. Jag var först inte så förtjust i animeringen, det är fortfarande inte en favorit, men jag kan tycka filmen är lite skojig i alla fall. Alien-ungen är hur som helst urgullig!

Vilddjuren har i Sverige fått bli Disneyklassiker nr 46, men är inte listad som en Disneyklassiker annars, vilket jag inte blir riktigt klok på. Jag har hur som helst försökt se den några gånger när den gått på TV, men aldrig lyckats ta mig igenom den. Den är bara inte bra nånstans.

Familjen Robinson är jag osäker på. Bra emellanåt, men lite för galen för min smak, den hade kunnat tonas ner en hel del och fortfarande varit en rolig och fin film.

Disneyklassiker: The Renaissance (1989–1999)

Se mitt inledande inlägg här.

  • Den lilla sjöjungfrun (The Little Mermaid) ✅
  • Bernard och Bianca i Australien (The Rescuers Down Under) ✅
  • Skönheten och Odjuret (Beauty and the Beast) ✅
  • Aladdin (Aladdin) ✅
  • Lejonkungen (The Lion King) ✅
  • Pocahontas (Pocahontas) ✅
  • Ringaren i Notre Dame (The Hunchback of Notre Dame) ✅
  • Herkules (Herkules) ✅
  • Mulan (Mulan) ✅
  • Tarzan (Tarzan) ✅

Okej, kan vara att den här erans filmer släpptes under min uppväxt och det därmed finns en hel del nostalgi, men jag älskar alla de här filmerna!

Som barn var Skönheten och Odjuret, Aladdin, Pocahontas och Lejonkungen storfavoriterna. Som lite äldre tog Ringaren i Notre Dame (som släpptes när jag var 10 år) och Mulan över som favoriter.

Den lilla sjöjungfrun hade jag på kassettband och som bok men såg filmen bara en gång hemma hos en kompis. Var smått besatt av filmen men fick den aldrig (köpte den först som vuxen). Hade jag haft filmen som barn hade den lätt kunnat bli den absoluta favoriten, jag älskade vatten och att bada och önskade många gånger att jag vore en sjöjungfru själv. Det finns ingenting med den här filmen jag inte gillar – underbar musik, vackra underhavsscener, bra story, älskar teckningsstilen, bara att se hur hennes hår rör sig i havsströmmarna. Om de ändå kunde göra film på det här sättet idag!

Bernard och Bianca var inte heller en film vi hade hemma, men jag såg den på TV några gånger och tyckte om den. Bättre än den första. Älskar den stora örnen!

Skönheten och Odjuret, förutom att hon kallade den stackarn Odjuret hela tiden, istället för att någonsin låta presentera sig (han heter Adam för de som undrar) är det här en skatt bland mina Disney-minnen! Jag tror jag var 7 år när jag såg den första gången och känslig som jag var sprang jag ut ur rummet eller blundade varje gång Odjuret skrek eller slog sönder saker – i övrigt tyckte jag den var helt underbar. Belle var en karaktär jag tyckte liknade mig, både brunett, en drömmare och bokmal. Tyckte allt var så vackert, mystiskt, skrämmande och samtidigt roligt. Favoritscenen var såklart när hon klev in i det enorma biblioteket! Ända sedan dess har jag önskat mig ett eget bibliotek, kanske inte i så stor skala, men ett eget rum i alla fall, med hyllor upp till taket, stegar och komplett med en jordglob i ett hörn.

Aladdin kommer jag ihåg att jag och syrran lekte ibland (jag skulle vara Aladdin såklart, jag var äldst och hade en väst!) Jag tyckte till och med om uppföljarna och följde serien när den gick på TV. Jag gillade alla karaktärer, Aladdin, Jasmine, Anden, mattan, Raja, Abu, sultanen, Jafar och till och med vakten Razoul. Sedan missuppfattade jag en detalj, att eftersom tigrar förekom både i form av en riktig tiger och en magisk grotta så trodde jag att Allah var en häftig tigergud. Förlåt 🤦‍♀️.

Lejonkungen brukar allmänt räknas som en av Disneys bästa och det håller jag med om. Från tecknarstilen, karaktärerna och filmens budskap (livets cirkel) känns helt rätt. För att inte tala om den underbara musiken! Också kul med en film där inte en enda människa syns till!

Pocahontas var en film jag tittade på om och om igen. Fick den i födelsedagspresent av min morbror om jag minns rätt och sprang runt, runt med videobandet hur glad som helst ett tag! Jag hade en tendens att snöa in på olika ämnen (gör det än idag) och just den här perioden var det indianer (eller Amerikas urinvånare) som regerade i mina tankar. Jag vet att den här filmen inte är historiskt korrekt men det gör mig faktiskt ingenting, för den gjorde mig så pass intresserad att jag läste på och tog reda på hur det egentligen förhöll sig. Minns fortfarande hur jag satt och gungade i skolan och sjöng låtarna från Pocahontas högt och glatt, utan att bry mig om vad någon tyckte om den saken.

Ringaren i Notre Dame är en mörkare historia än vad Disney brukar köra med. Men jag gillar det, den lyser upp ibland med tokroliga stunder och lite romantik men mest är den mörk och dramatisk. Ett betydligt lyckligare slut än i boken också.

Herkules är kul. Jag gillar berättelser om gudar i olika mytologier men mest bekant är jag med den grekiska och den nordiska. Här handlar det om den grekiska mytologins gudar och andra väsen. Följer väl inte alltid mallen (Herkules mamma är exempelvis inte Hera) men det kan jag förlåta i och med att det ändå är film riktad till barn. Kanske behövdes något gladare också efter den mörkare historien innan.

Mulan är den bästa av de senare filmerna i den här eran. Helt perfekt, en stark kvinna, snäll familj (faktiskt är ingen av föräldrarna döda eller försvunna), den roliga draken som alltid bråkar med hästen, andarna efter deras förfäder, krig och så den sista uppgörelsen för att rädda kejsaren – och så inte glömma de sorgligare stunderna för att påminna tittaren om att krig i verkligheten inte är så storslaget egentligen.

Tarzan avslutar den här eran. Underbar musik, gråter alltid i början både för att det är fint och sorgligt, Tarzans inre kamp med var han hör hemma, Jane som är så fin och glad och fantastisk på att teckna! Och den roliga pappan, skurken som bara vill tjäna pengar på andras bekostnad, den fina gemenskapen bland gorillorna. Har inget ont att säga om den här filmen heller.

Disneyklassiker: Bronze (1970–1988)

Se mitt inledande inlägg här.

  • Aristocats (The Aristocats) ✅
  • Robin Hood (Robin Hood) ✅
  • Filmen om Nalle Puh (The Many Adventures of Winnie the Pooh) ✅
  • Bernard och Bianca (The Rescuers) ✅
  • Micke och Molle (The Fox and the Hound) ✅
  • Taran och den magiska kitteln (The Black Cauldron) ✅
  • Mästerdetektiven Basil Mus (The Great Mouse Detective) ✅
  • Oliver & Gänget (Oliver & Company) ✅

Aristocats minns jag var mammas favorit, eftersom hon älskar katter. Katter är också mitt favoritdjur, men filmen tyckte jag inte var så spännande. Tycker däremot ännu om katternas sång – alla snubbar vill ju vara katt!

Robin Hood är nog min favoritfilm från den här eran! Den är spännande, rolig och lite romantisk. Gillar att alla karaktärer har fått ett eget djur-jag och håller fullständigt med om att Robin Hood såklart är en räv. Prins John som patetisk skurk besatt av skatter skrattar jag alltid lika gott åt och både jag och sonen hejar på broder Tuck när han försöker klå upp sheriffen av Nottingham! Sonens favoritdel är dock fajten efter tornerspelen, särskilt när hönan Lady Kluck sätter igång 😊

Filmen om Nalle Puh är en gammal favorit, tycker den är helmysig och jag gillar konceptet med att de lever i en bok och att boksidorna får liv. Sångerna i den ploppar upp emellanåt och så går jag runt och nynnar på någon av dem rätt som det är.

Bernard och Bianca såg jag någon enstaka gång som barn men tyckte om den. Vi hade den inte på video utan det var något som dök upp på TV då och då. Också en sådan där mysig film, som jag idag kan titta på med ett nostalgiskt leende. Min son tyckte om den när han var mindre, han gillade tjejen som aldrig var rädd för de stora krokodilerna och jag tycker i vanlig ordning mest om den helgalna skurken.

Micke och Molle ser jag inte om så ofta. Den är för sorglig, sitter bara och gråter till den. Bra film att se de gånger jag känner att jag behöver gråta. Den slutar ju lyckligt, men allt är bara så sorgligt ändå. Från början då Mickes mamma blir skjuten, till ögonblicket då Micke och Molle inser att de inte kan vara vänner längre, till tidpunkten då den snälla änkan Tweed måste lämna Micke i skogen och sedan den hemska jägaren som bryter mot lagen dessutom! Sedan gråter jag för att den är så fin också, när Molle ställer sig framför Micke för att skydda honom. Nä, jag gråter nästan nu när jag tänker på den!

Taran och den magiska kitteln är jag väldigt osäker på. Något inom mig vill gilla den för den har alla de rätta ingredienserna. Men filmen verkar aldrig riktigt kunna bestämma sig för vilken stil den ska ha. I ena ögonblicket är den väldigt mörk och otäck och sedan blir den med ens jätteljus och larvig. Jag personligen gillar det lite mörkare som omger borgen och bossen, men så kommer hejdukarna som jag inte kan ta på allvar alls. Och jag blir aldrig riktigt klok på karaktärerna, de verkar liksom lite ofärdiga. Sedan kan jag faktiskt inte riktigt greppa det faktum att allt cirklar runt en spådomsgris. Jag gillar grisar, de är gulliga och intelligenta, självmedvetna djur, men det hade varit mer intressant om till exempel Taran eller Eilonwy visat sig ha de mystiska krafterna (har inte läst boken så vet inte om det skulle fungera om det hela är baserat på den förstås). Jag vet inte, jag skulle nog tycka det vore intressant om de kunde göra om den här filmen till live action och se om de lyckas bättre!

Mästerdektiven Basil Mus släpptes samma år jag föddes (1986) så nu kommer vi till filmer från min egen livstid! Jag tycker mycket om den här filmen, den är spännande och rolig, klurig och en bra final. Gillade överlag filmer om möss när jag var liten (har särskilt Brisby och Nimhs hemlighet i åtanke) och det här är inget undantag.

Oliver & Gänget såg jag faktiskt första gången på en buss under en skolresa! Hann inte se klart den och minns att jag hellre hade gjort det än följt med klassen ut ur bussen… Tror att det här var min sons favoritfilm när han var lite yngre, såg den om och om igen här hemma. Vi är ju en kattfamilj, så det kanske är det som gör det, men vi tycker båda två att det här är en fin, rolig och lite skrämmande historia som såklart slutar lyckligt.

Disneyklassiker: Silver (1950–1967)

Se mitt inledande inlägg här.

  • Askungen (Cinderella) ✅
  • Alice i Underlandet (Alice in Wonderland) ✅
  • Peter Pan (Peter Pan) ✅
  • Lady och Lufsen (Lady and the Tramp) ✅
  • Törnrosa (Sleeping Beaty) ✅
  • Pongo och de 101 dalmatinerna (One Hundred and One Dalmatians) ✅
  • Svärdet i Stenen (The Sword in the Stone) ✅
  • Djungelboken (The Jungle Book) ✅

Fortfarande långt före min tid men vi hade alla de här filmerna på video när jag växte upp, så det känns som min tid 😉

Askungen tycker jag bra om. Jag ser henne inte som ett offer som många andra, utan tvärtom som en väldigt stark person som lyckas (med lite hjälp av magi visserligen) ta sig ur en hård hemsituation. Hon är lugn och snäll och visar prov på en slags tyst, inre styrka som jag beundrar. Jag känner mer respekt för sådana människor än för de som gormar och skriker. Känner inte heller att jag förstår varför folk hänger upp sig på varför hon tappar skon. Det var förmodligen uträknat av den goda fén, den glassko hon fick behålla var inte ett fint minne utan ett bevis.

Alice i Underlandet tyckte jag inte riktigt om som barn (tyckte inte om boken heller), men som vuxen kan jag uppskatta den på ett annat sätt och tycker till och med den är rolig numera (samma sak med boken).

Peter Pan har jag blandade känslor för. Jag tycker storyn i sig är lite småtrist, Peter har jag alltid tyckt är elak och Wendy är tråkig. Inte så förtjust i musiken heller. Älskar däremot kapten Krok, Smee och krokodilen och som barn beundrade jag prinsessan Tigerlilja enormt mycket!

Lady och Lufsen är fortfarande en favorit. När jag väntade barn blev jag som förälskad i den på nytt och såg på den om och om igen. Tyckte den var så rofylld och gillade bilden av familjeliv i den med barn och hund. Det verkade så perfekt. Tycker fortfarande mycket om den, även om livet inte så rosenrött i verkligheten.

Törnrosa gillar jag mest för konstens skull, älskar alla bakgrundsscener och färger! Är otroligt förtjust i féerna (som jag anser är huvudpersonerna) och prins Filips pappa och häst (även prinsen har ju en personlighet som lyser igenom emellanåt till skillnad från prinsen i Askungen). Kanske lite långsam och personligen var jag aldrig så förtjust i Törnrosas sångröst (varken på svenska eller engelska) men den utsökt onda Maleficent med sin dramatiska förbannelse och svarta kläder älskar jag!

Pongo och de 101 dalmatinerna tycker jag om även om jag inte tittar på den överdrivet ofta. Gulliga valpar och skurken, återigen, helt underbar! Hur i fridens namn de kunde ha råd att ta hand om alla hundarna förstår jag dock inte!

Svärdet i stenen är charmig. Gillar den tokiga Merlin och alla djur. Fast det kändes som att filmen tog slut när det verkligen började hända saker. Hade kunnat utvecklas lite mer, jag tycker den är så rolig och bra att jag vill att den ska vara längre!

Djungelboken tyckte jag som barn var väldigt långsam och tråkig. Gillade björnen Baloo, pantern Bagheera och ormen Kaa och var också förtjust i de tre fåglarna på slutet. Tyckte inte om att Mowgli lämnade djungeln, det var ett sorgligt slut och jag blev ledsen minns jag. Som vuxen kan jag uppskatta den på ett annat vis, gillar musiken och jag förstår de vuxnas (det vill säga djurens) resonemang att föra Mowgli i säkerhet. Men jag tycker fortfarande att han skulle ha stannat i djungeln, för hur skulle han kunna trivas och må bra i ett kontrollerande mänskligt samhälle?

Disneyklassiker: Wartime (1943–1949)

Se mitt inledande inlägg här.

  • Kalle Anka och Långben i Sydamerika (Saludos Amigos) ✅
  • Tre Caballeros (The Three Caballeros) ✅
  • Spela för mig (Make Mine Music)
  • Pank och fågelfri (Fun and fancy free)
  • Jag spelar för dig (Melody Time)
  • Det susar i säven & Ichabods äventyr (The Adventures of Ichabod and Mr Toad) ✅

Den här periodens filmer har tagit längre tid för mig att börja samla på och jag har fortfarande inte allihop, trots att det inte är så många av dem. De här filmerna gjordes under andra världskriget och ingen av dem är en långfilm (så vitt jag vet). Spela för mig, Pank och fågelfri och Jag spelar för dig har jag aldrig sett och vet ingenting om.

Kalla Anka och Långben i Sydamerika är väl lite småkul, man får se tecknarna som åker runt och tar in landskap och befolkning och se resultatet av deras arbete så det är nästan som en slags dokumentär vilket var intressant att se. Om jag kommer se om den särskilt ofta vet jag däremot inte.

Tre Caballeros är kul den första halvan. Det är Kalles födelsedag och han öppnar presenter, den första är en videoprojektor så han tittar på ett par kortfilmer, en handlar om en frusen pingvin som vill till varmare breddgrader och den andra är om en pojke som en hittar en flygande åsna (som är riktigt gullig). Fint landskapssceneri från Brasilien och Mexico och blandat med riktiga människor den andra halvan, och ungefär där började jag tappa intresset. Sångerna var det inget fel på, bara att de aldrig tycktes ta slut. Sedan jagade Kalle efter snygga tjejer, vilket ju känns lite utdaterat idag. Så, nja, inte riktigt i min smak, men aracuan (den knäppa fågeln i Kalle Anka på julafton) var med och han är ju alltid kul, samt som sagt gillar jag den första halvan och kul att få se seder från länder jag i vanliga fall inte tänker så mycket på.

Det susar i säven & Ichabods äventyr är inte en favorit. Det är två filmer och båda tycker jag är lite konstiga.

Disneyklassiker: Golden (1937-1942)

Se mitt inledande inlägg här.

  • Snövit (Snow White and the Seven Dwarfs) ✅
  • Pinocchio (Pinocchio) ✅
  • Fantasia (Fantasia) ✅
  • Dumbo (Dumbo)
  • Bambi (Bambi) ✅

Snövit är Disneys första tecknade långfilm och det är onekligen något speciellt med den. Jag vill inte säga att det är en favoritfilm, men jag tycker den är bra. Jag älskar dvärgarna och alla djuren. Sångnumret har jag kanske sett mig mätt på under Kalle Anka på julafton, men det är fortfarande den roligaste sången i filmen.

Pinocchio var jag inte så förtjust i som barn, vet inte riktigt varför. Förutom att jag blir lite tårögd när han ligger på stranden och verkar ha dött, väckte den inte så starka känslor hos mig. Min son tyckte däremot om den när han var liten.

Fantasia såg jag aldrig som barn. Det var först som vuxen jag såg den. Jag tycker om några av kortfilmerna i den, gillar hur de flätar samman musik med fantasirika animeringar, men det är inte något jag sätter mig och tittar på rakt av. Den kan mer stå på i bakgrunden någon gång ibland medan jag gör något annat.

Dumbo har jag aldrig tyckt om. Jag har sett den flera gånger på TV och kanske hade vi den på videoband när jag var liten, men jag har fortfarande inte köpt den på dvd. Den har legat långt ner på prioriteringslistan när jag varit i samlartagen. Tycker helt enkelt att den är tråkig och jag gillar inte djur kombinerat med cirkus. Blev dessutom så arg på människorna som låste in Dumbos mamma, att jag inte klarade av att se det.

Bambi är min favoritfilm från den här eran. Jag tycker det är fantastiskt vackert tecknat, både mörk och sorglig men samtidigt fint och skojigt. Intressant att se naturens växlingar och hur cirkeln går runt från födsel till död.

Disneyklassiker – Eras

Jag fick för mig att skriva lite om film, specifikt Disney-klassiker och deras uppdelning i så kallade eras. Jag råkar nämligen älska Disney-filmer och samlar särskilt på klassikerna (ni vet, de med fina nummer på ryggarna). Det finns i skrivande stund 56 stycken (lite beroende på hur man räknar tydligen, Dinosaurier till exempel har enligt Wikipedia nummer 39 men i den svenska listan har Kejsarens nya stil nummer 39… Alltså lite osäker på hur detta går ihop, någon som kan upplysa mig om det?

Men jag har valt att följa de listor som räknar in filmerna i de olika eras som filmerna har blivit indelade i, om det är officiellt av Disney eller olika fans vet jag inte säkert, men uppdelningen nedan verkar vara den mest allmänt vedertagna, även om namnen på dessa olika eras kan variera lite.

Jag har valt att dela upp det här i flera inlägg, för jag märkte när jag började skriva att det blev lite väl maffigt för ett enda blogginlägg. Varje era får således ett eget inlägg de kommande dagarna och jag länkar till dem ovan allteftersom 😊

Titlar med grön bock har jag i min ägo och således alldeles säkert själv sett, men även några av dem utan bock har jag sett.

Spoilervarning förstås, jag skriver bara av mig här och tänker inte närmare efter om jag avslöjar något viktigt eller inte, så – you have been warned!