www.vaala.se

Om författandet

Vad är en författare?

För att officiellt kunna kalla sig författare har jag fått höra att man måste ha fått minst två böcker publicerade. Andra säger att man kan kalla sig författare om man bara älskar att skriva och gör det hela tiden, även om det inte blir något publicerat. Åter andra har börjat använda ordet skribent. Skribent kan man kalla sig om man råkar vara en person som skriver hela tiden, kanske får noveller tryckta i en tidning eller som har en stor roman som man jobbar på. Skribent verkar vara mer allmänt accepterat att kalla sig numera, om man skriver men inte har fått en bok publicerad.

Själv bryr jag mig ärligt talat inte så mycket. Jag brukar säga att jag skriver, helt enkelt. Ställer någon följdfrågor kan jag säga att jag gillar att skriva fantasy, lite science-fiction och dikter. Vidare kan jag, om någon visar sig riktigt intresserad, säga att jag har publicerat en bok, men att jag arbetar på en ny version av densamma och att boken heter Själens minnen.

Den första utgåvan som publicerades i februari 2008, kände jag mig inte nöjd med, visade det sig. Jag har därför inte lagt så väldigt mycket tid och kraft på att marknadsföra den. Hittills har jag inte fått höra ett ont ord om den, de recensioner jag har fått har varit positiva. Men personligen ångrar jag ändå det där projektet och har svårt att se vad det är mina läsare gillar med boken. I den form den är i nu, manuset (nästan färdigredigerad och förhoppningsvis redo för förlagsjakt redan i vår) känner jag mig nöjd. Äntligen, kan tilläggas! Nu tycker jag ärligt om det jag själv läser och jag kan knappt vänta med att få dela med mig av av den till resten av världen!

Samtidigt är jag realistisk, så jag vet att det fortfarande kan ta väldigt lång tid innan den dagen kommer. Men på senare tid har jag också börjat kunna förlika mig med mitt något förhastade projekt för fem år sedan. Boken finns trots allt där ute, den går inte att ta tillbaka och jag borde känna en viss stolthet över den, även om det inte var ett förlag som läste, godkände och så vidare och lät trycka och marknadsföra den. Jag skickade in manuset till Recito för att jag just då var nöjd och inte trodde att det kunde göras fler förändringar. Att se den i tryckt format var en ögonöppnare, det kändes med ens mer verkligt och jag var väldigt uppspelt. Och jag såg också hur mycket mer jag kunde göra med manuset! Vilket har lett till att jag nu, snart, har just den perfekta berättelsen som jag ville förmedla från början.

Det har varit några jätteroliga år, verkligen, de här senaste fem åren, att jobba med äventyret, fått lära känna karaktärerna på djupet och kunnat lägga till mer bakgrundsdetaljer. Den stora förändring som tidigare läsare utan problem kommer lägga märke till, är prologen – som är helt väck. Läsaren går direkt in på kapitel ett och prologen har vävts in så fint senare i boken. Kort sagt känner jag mig jäkligt stolt över vad min hjärna har lyckats koka ihop och jag hoppas jag får chansen att visa andra vad jag faktiskt kan! Att jag inte bara slösar med min tid. 🙂

Nej, jag kan inte kalla mig själv författare än, det känns inte rätt. Däremot kan jag utan problem kalla mig skribent med författardrömmar!