www.vaala.se

Månadens bok – juni 2020

Här kommer Pysen/Sommaren med Pysen av Marie Louise Rudolfsson.

Det här är nostalgi för mig. Serien om Mimmi om Pysen har jag läst fler gånger än jag kan räkna och nu fick jag för mig att läsa dem högt för min son (en need-to-know-bok i mitt tycke!)

Jag fick de första två böckerna av mormor när jag fyllde 10 år (mellan ungefär 10-12 års ålder levde och andades jag hästar, mitt rum var tapetserat med hästaffischer, jag prenumererade på Wendy-tidningen, skrev massor av små faktaböcker själv om hästar och läste såklart tonvis med hästböcker – en kort tid efter att jag äntligen fått börja på en ridskola som 12-åring fick jag reda på att jag var riktigt allergisk mot hästar, det bara rann ur näsa och ögon och kliade i huden, så där tog drömmen om ett framtida liv med hästar tvärt slut).

Böckerna då? Kanske inte mästerverk, det vill jag inte påstå, men de är kul, sorgliga, lite läskiga emellanåt och fina. De tar upp vardagsproblem samtidigt som det händer lite ovanliga spännande saker också. Jag har kunnat skratta och gråta med Mimmi och det här är böcker som ligger mig varmt om hjärtat och som jag återkommer till då och då. Stora mästerverk kanske har fina ord och tunga ämnen, men läser jag om dem? Sällan.

Titel: Här kommer Pysen/Sommaren med Pysen
Författare: Marie Louise Rudolfsson
Förlag: Wahlströms
ISBN: 9132136935

Day 07 – Most underrated book

Sjunde dagen – den mest underskattade boken.

Jag har väl inte direkt koll på vad som är populärt och inte där ute i världen, jag läser det jag vill läsa oberoende av vad andra tycker och tänker och vad som syns och hörs i media. Skulle dock tro att exempelvis hästböcker hamnar rätt långt ner på skalan över läsvärda böcker. De brukar oftast klassas som flickböcker (och förlorar därmed konstigt nog en chans till en högre ställning) och är något man läser som barn och eventuellt tonåring. Jag läste själv just hästböcker när jag var yngre, men inte särskilt ofta idag.

En favoritminiserie var böckerna om Mimmi och Pysen av Marie-Louise Rudolfsson. Och visst, kanske inte särskilt många killar läser dem (eller finns det någon?) men ärligt talat förstår jag inte riktigt varför. Själv läste jag som barn och tonåring minst lika många så kallade pojkböcker som flickböcker. Det var Bröderna Hardy (favoriterna var Bröderna Hardy och Mysteriet med Klockfodralet samt Mysteriet med djävulsfiguren), Vi fem och ett flertal andra mysterieböcker som från början tillhört mina brorsor eller min styvpappa när han var yngre. Ja, De tre musketörerna och så vidare… Om jag hade lust ändrade jag bara karaktärernas kön, så att jag kunde låtsas att det var jag som var med i äventyren, det hade jag inga problem med. Kan pojkar inte göra detsamma med så kallade flickböcker? Tycker bara det vore lite synd om det är så, för så himla många bra böcker som pojkar i så fall missar! Om inte annat kan det väl ses som en forskning i hur tjejer fungerar (med detta inte sagt att vi faktiskt fungerar så som beskrivs i litteraturen, jag själv till exempel kan sällan eller aldrig sättas i ett typiskt tjej-fack; jag pratade aldrig kärlek som ung, jag sminkade mig inte, avskydde fnitter och hatar än idag både skor och shopping). Men hästar, det är ju ändå ett djur som kräver både beslutsamhet och ibland ren råstyrka för att kunna hantera, de väger ändå ett halvt ton! Såna tjejer borde inte kunna gå att bossa med hur som helst och själva ridkonsten som så har i många hundra år varit mansdominerat.

Ingen särskild bok denna dag tydligen. Den Svarta hingsten av Walter Farley vet jag annars passar både pojkar och flickor, men nog borde det finnas många fler böcker där ute om hästar som det vore roligt om fler pojkar läste. 🙂