www.vaala.se

Vad är på gång?

Känner att jag behöver lista vad som har hänt i mitt liv på sistone, så jag får nån ordning på tankarna.

För det första har jag varit modig och gått emot signalerna om fara i hjärnan och utmanat några fobier jag har. Jag har ringt viktiga telefonsamtal! Om socialbidrag och till Försäkringskassan, jag har även personligen besökt Försäkringskassan. Det bästa med detta? Att jag inte fick panik en enda gång utan höll mig hyfsat lugn och dessutom lyckades få svar på mina frågor!

Jag har varit iväg till en läkare också för att lugna mina nerver. De senaste månaderna har jag börjat inbilla mig saker och ting i och med att jag haft ont i sidan och armen domnade bort på mig i december. Mina egna åtgärder fram tills nu har varit att sluta äta godis (vilket jag har hållit på väldigt bra, även om jag några gånger har gjort chokladbollar åt mig och kladdkaka!) Jag har också ansträngt mig att göra yoga varje vecka och totalt sedan januari, tror jag, bara struntat i det tre gånger. Så jag har märkt att när jag sköter yogan som jag ska och inte äter en massa socker, mår jag bättre i kroppen, är lugnare och har inte lika ont. Huvudvärk är inte så vanligt längre, dels för att jag för ca 1 år sedan slutade använda hårschampo (ja, det hjälpte faktiskt mot huvudvärken!) och dels för att jag har fått bort mycket socker ur kroppen. Hjärnan hinner gå ner i varv innan nästa kick, liksom.

När jag äntligen fick en tid hos läkaren lyckades jag också ta mig dit helt själv och även om händerna började skaka och bli svettiga i väntrummet så kände jag att oron var hanterbar. Jag drabbades en kort stund av panik, men koncentrerade mig på att ta djupa andetag nerifrån magen och tillslut lugnade det ner sig. Läkaren var genomtrevlig dessutom! Visade stor förståelse för min oro och såg till att kolla både lungor, hjärta, blodtryck och vad heter det… EKG? Tog också blodprov, kort panikvåg även där när nålen närmade sig, men hon som tog provet märkte det och såg till att prata med mig hela tiden, samtidigt som jag kunde fokusera på en grön tofs hon hade hängt upp där lite strategiskt. Hur som helst, förutom att jag ännu väntar på resultatet från blodproverna så hittades inga fel på mig!

Känner att jag behöver ta itu med sömnen, bara. Lägger mig för sent om kvällarna och sover oroligt, börjat få märkliga drömmar… Katten väcker mig och vill leka och gosa, men som tur är kommer inte sonen in till mig varje natt längre, och det är så skönt!

Nästa stora grej är att J äntligen har hittat en lägenhet åt sig! Första maj flyttar han ut. Jag letar vidare, men imorgon ska vi i alla fall skriva över den här lägenheten på mig så att jag kan ansöka om bostadsbidrag.

Sist men inte minst har jag äntligen fått en tid inbokad för studiebesök på en eventuell praktikplats! Så snart kommer jag faktiskt få börja med min arbetsträning! 🙂 Känner att psykologen kombinerat med Samspelet (som jag nämnt tidigare) verkligen har satt fart på mig. En gång i veckan går jag dit och tecknar, en annan dag i veckan går jag dit bara för att sitta i en liten grupp och prata om ditten och datten och Må bra-kursen på måndagar har också gett mig en puff i rätt riktning. Målargruppen var jättebra att börja med, avslappnad atmosfär och inga krav men en kursledare som är trevlig och ger bra tips så att man också utvecklas lite vad gäller konsten. Särskilt den gruppen har fått mig att börja prata mer, jag känner mig tryggare och det är roligt att lyssna på de andra även när jag ibland inte håller med dem. Det känns helt ok att vi alla tycker olika, för det blir inga bråk, vi får vara oss själva. Men bara en sådan liten sak som att jag kan äta där, de bjuder på frukt och te, jag tycker inte om att äta bland folk. Att äta med folk omkring mig, det gör jag bara när jag känner mig helt trygg. Det är därför jag inte klarar av hotellfrukost. Igår tog jag en frukt när det bjöds på i målargruppen, och då slog det mig att här är jag trygg, jag sitter här och äter med andra människor och har trevligt, så himla lugn och glad jag kände mig då!

Det här måste vara något av det bästa jag har gjort, när jag klarar av att äta bland andra, ringer telefonsamtal och besöker främmande platser helt själv (det funkar bra så länge jag vet i tid när jag ska dit, så jag kan orientera mig några dagar innan och förbereda mig) – för bara ett halvår sedan hade allt detta varit omöjligt!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

tjugo − tio =