SilverMagpies blogg

Semestern slut

Imorgon börjar jag jobba igen efter semestern. Peppar mig själv med Läkarsekreterans blues av Henrik Widegren 🤣 Lyrics nedan, text och musik av doktor Henrik Widegren.

Klockan är fem. Det är fredag
Jag vill hem och äta mat
Men först måste jag skriva
Alla rödmärkta diktat
Jag smyger fram Campari
Och blandar den med juice
Och sjunger läkarsekreterarns blues

När jag börja på jobbet
Så verka allting lugnt
Men när diktathögen växte
Så blev det mera tungt
För samtidigt som jag skrev ett dikterade dom två
Så efter första veckan låg jag back 122

Doktor Svensson sluddrar alltid
Som om han druckit vin
Och doktor Jönsson vill va fin
– dikterar på latin
Och Bengtsson talar starkt som att hon trodde jag var döv
Och Widegren pratar så snabbt som han hade en blåslampa i sin röv
Och Andersson dikterar alltid när han äter mat
Men bäst av allt är Johnssons tolvminutersdiktat

Men jag är inte bitter
Jag gillar jobbet då och då
Jag hjälper sjuka männskor
Och får allt att flyta på
Och tänk på alla kloka doktorstankar jag får skriva ner
Här är några grodor, men det finns många fler. Citat:

Patienten dog i juni och det har tagit honom hårt
Ibland så kommer mycket blod ifrån vänster näsa
Patienten kan gå med nästan levande stöd
AT är ua när hon ej är i koma
Patienten tål inte mjölk, ej heller modern
och Patienten har huvudvärk i huvet igen

Men klockan är sju måndag morgon
Och Camparin är nu slut
Men även min diktathög
Jag släpper ut ett glädjetjut
Men om en timme kommer läkarna och jag har på känn
Att dom snart har fyllt min diktathög igen

Rätt ordning?

Jag har nyligen målat om i lägenheten och gjort mig av med gamla saker och möbler samt köpt in lite nytt. När jag nu stod och beundrade min nya bokhylla (för varför inte?) blev jag att tänka på när jag var yngre och läste. Som barn och tonåring var jag en läsande person, jag hade ingen mobil och tyckte inte om Internet. Spelade några spel offline och använde datorn till att skriva med, annars var jag definitivt inte teknikintresserad och sociala medier lockade absolut inte. Jag är så osocial på fritiden att jag inte ens vill umgås med personer på nätet. Än idag spelar jag offline och jag klarar inte av forum eller Facebook eller något sådant. Jag har Instagram och min blogg, det räcker.

Hur som helst, böcker. Jag var mycket noggrann förr när jag läste. Vartenda ord skulle läsas, inklusive informationen om förlag och originaltitel, baksidestexten allra först, självklart förord, eftertext och alla tack till som författaren eventuellt ville dela med sig av. Fullt så noga är jag inte längre, förordet är viktigt och tack till läser jag än, men jag skummar mest förbi alla namn.

I rätt ordning skulle det läsas också. Man börjar med första kapitlet och slutar med det sista. Självklart. I skolan inte fullt så enkelt, i läroböcker kunde lärarna tycka att vi skulle läsa kapitel två, sedan kapitel tio, tillbaka till kapitel tre och så vidare. Det drev mig till vansinne! Om författaren nu har skrivit boken i den här ordningen, varför läsa den i en helt annan ordning?! På universitetet markerade jag alla sidnummer vi skulle läsa, på så sätt kunde jag kontrollera när vi ansågs vara klara med boken om några sidor hoppats över, så kunde jag läsa dem i efterhand. Som vuxen började jag förstå ett varför med denna oordning. All information var inte nödvändig för uppgiften vi hade. Lärarna valde ut det de trodde vi skulle ha användning för under den nuvarande uppgiften. Blev inte lättare för det. Jag läser inte ens tidningar för att jag tycker att de är för röriga. Mamma gör än idag markeringar i spalter hon tycker jag borde läsa, för ger hon mig hela tidningen med något vagt om att det finns något om mat/näringsämnen/recept eller vad hon nu tycker jag borde se, så läser jag den inte.

Mamma kan fortfarande skratta till när vi minns tiden då jag skulle highlighta sådant jag tyckte var viktigt i läroböckerna. ”Du ska markera vissa ord, inte hela sidan!” Allt var ju viktigt, tyckte jag. Det var svårt att sortera ut. Jag kunde skriva uppsatser utan större problem, men när jag kom till delen med inledning och sammanfattning (båda tog jag sist) kunde jag bli helt knäpp. Jag minns att jag kunde börja gråta till och med, sammanfattningar är jag inte bra på. Det är största anledningen till att jag sällan skickar in mina egna manus, då det är också är tänkt att jag ska skriva en sammanfattning om handlingen i följebrevet. Om jag nu skulle få en bok utgiven någon gång, hoppas jag förlaget ansvarar för baksidestexten!

Ja, dessa tankar ploppade upp i skallen denna söndagsmorgon. Jag behövde få det ur mig, för jag märkte att jag stod och stirrade in i skafferiet utan att något faktiskt hände med den tänkta frukosten. 🤪

Månadens bok – april 2021

Grejen med verb av Sara Lövestam. Köpte denna och två till av samma författare på bokrean. De är riktigt kul, lagom kaxiga och roligt förklarande. Halva tiden kände jag mig småkorkad 😉 Spelar ingen roll hur mycket jag än försöker, jag har aldrig varit och kommer aldrig bli bra på att lära mig skriftens terminologi (även om jag ser och förstår hur jag ska skriva på något sätt ändå).

Boken är uppbyggd av ren faktatext blandat med exempelmeningar och små förklarande bilder (eller snarare klotter av den typ jag gärna satt och gjorde i skolböckerna). Är jag klokare efteråt? Mm, kanske inte, men jag hade i alla fall roligt under tiden jag läste den och jag tyckte just då att jag lärde mig massor!

Konjugationerna kallas ofta verbgrupper och är det som beskriver hur verbet böjs. Allra lättast är det att böja verb i de föredömligt regelbundna konjugationerna 1 (som också kan kallas ar-verb för att de slutar med -ar i presens). Små barn har förstått det där, det är därför de säger: ”Han ljugde! Vi stjälde inte alls något godis, det var en tjuv som komde och ätade allting!” Vi andra, som inte är barn, vi förtjusas av komplexiteten hos ett starkt verb och spänner blicken i det stackars godisfryntliga barnet och rättar: ”Ljög. Det heter ljög.”

Sid. 58

Titel: Grejen med verb. Grammatik som du aldrig har sett den förut
Författare: Sara Lövestam
Förlag: Piratförlaget 
ISBN9789164204233

En mås fastnade på min balkong

En mås landade lite galet på min balkong idag. Hen kom inte upp igen hur mycket hen än försökte, och blev mer stressad när kompisarna flög iväg. Så efter en stund, när jag insåg att hen inte skulle kunna lyfta på egen hand, gick jag ut med en handduk och lyfte upp fågeln (inte helt lätt, men gick smärtfritt till och rätt snabbt faktiskt) – då flög hen iväg så fint upp mot himlen 🙂

1 2 3 40