SilverMagpies blogg

Man tror man är stark

Packar inför flytten denna vecka. Ser ett fotografi av mormor som ung. Börjar gråta. Slänger slutligen de många torkade rosor jag fått av min ex-man. Gråter igen.

Minst en gång om dagen känner jag att bara vill lägga mig ner och ge upp (alla människor tröttnar slutligen på mig och försvinner)! Men det gör jag inte. Tänker inte hamna i det där nattsvarta träsket igen! Det finns några människor kvar som vägrar ge upp hoppet om mig, och då ska jag väl inte ge upp själv.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

3 × 5 =